Yrkande om bank- och penningsystemet i Miljöpartiets partiprogram!

Detta yrkande har framförallt tagits fram av Niklas Högberg, aktiv i stiftelsen God banketik och även medlem i Lodyn. Men jag själv står bakom det naturligtvis, och det är jag som lägger fram yrkandet på miljöpartiets kongress.

 

Yrkande:

 

En hållbar ekonomi kräver att bank- och penningsystemet underordnas samhällssystemet som i sin tur är integrerat i de naturliga systemen. En central princip är att pengar ska skapas av transparenta demokratiska institutioner för det gemensamma bästa, snarare än för att maximera vinster åt privata banker och finansinstitut.

 

Motivering:

I de flesta länder och stater har det stora ansvaret för att skapa samhällets pengar idag överlåtits till privata, vinstdrivande affärsbanker. I detta system skapas nya pengar när krediter beviljas till låntagare. Det vi vanligtvis kallar pengar är alltså i princip skulder som medborgare, företag och samhällsinstitutioner är skyldiga bankerna. I genomsnitt utgörs endast ca 5% av penningmängden av kontanta sedlar och mynt, resten är skulder. Bankerna har som mål att maximera vinster åt ägarna, vilket bl a uppnås genom räntor och avgifter på deras tjänster, inte minst utlåningen. Genom multiplikatoreffekten kan banker dessutom låna ut belopp till flera gånger värdet av varje inlånad krona. Allt detta gör banker till stora vinstmaskiner, vilket har ansetts gynna marknaden och samhället i stort.

 

Systemet har dock visat sig ha förödande destruktiva effekter och utpekas idag som en av de främsta drivande krafterna bakom växande ekonomiska klyftor, sociala orättvisor, konflikter, miljöförstöring liksom nedmontering av välfärd och demokrati. Anledningen är att det i praktiken aldrig finns tillräckligt med pengar i samhället för att betala tillbaka skulderna till bankerna. I själva verket ökar hela tiden gapet mellan samhällets penningmängd och skulderna som ska betalas, vilket bygger in en stress hos individer, näringsliv och samhälle - något som i sin tur förstärker och t o m skapar globala kriser. Detta späs på ytterligare genom att bankerna i sin strävan efter vinstmaximering blir allt mindre benägna att återinvestera i samhällets reella varor och tjänster, utan istället väljer att investera i den finansiella sektorns egen virtuella ekonomi vilket i deras ögon ger betydligt större utdelningar på kortare tid.

Bankernas behov av ständig expansion framstår idag som en viktig orsak till de allt tätare finansbubblor som uppstår och spricker med omfattande negativa konsekvenser för hela samhället. Deras jakt på ständigt nya låntagare har ofta lett till en oansvarig utlåning där samhällets skulder till slut har blivit så stora att de inte längre kan betalas - varpå bubblan brister. Bankerna har tillåtit sig dessa risker då de i kristider räknar med att alltid räddas av skattebetalarna, trots att deras spekulativa verksamhet allt oftare har beskrivits som kasinospel och vadslagning. Utöver räddningsaktionerna kan de även räkna med att ta över säkerheter för obetalda lån, vilket i praktiken leder till att även kriserna i slutänden blir en vinstapparat för dem - på bekostnad av samhället i stort. De drabbade är såväl enskilda som företag och hela stater som tvingas slumpa ut sina tillgångar för att betala skulderna. De ges ansvaret för problem som i själva verket kan spåras till ett dysfunktionellt system.

Genom principen att penningskapandet ska tjäna samhället snarare än bankägarna, vänds den negativa spiralen vilket ger snabba positiva effekter såväl ekonomiskt som socialt och ekologiskt. Principen kan förverkligas genom en rad olika strukturer och former, inklusive men inte begränsat till olika former av gemensamt ägda banker som eliminerar vinstmaximering och överdrivna räntor. North Dakota är ett exempel på hur en delstatlig bank bidrar till en blomstrande ekonomi, i samspel med traditionella lokala banker. Statligt skapade pengar har fördelen att man kan utkräva såväl transparens som ansvar, samtidigt som inflation förhindras när pengarna öronmärks till reella varor och tjänster. Komplementära valutor är ytterligare ett sätt att stärka lokala ekonomier och demokratier, inte minst i kristider. Principen om gemensamt skapade pengar minskar även behovet av tillväxt som idag drivs på av bankernas ständiga behov av expansion genom ökad skuldsättning. Tillväxt har sedan länge upprätthållits genom just ökad skuldsättning hos hushållen - en självförstärkande negativ spiral som därmed helt kan elimineras.