Ekologismens sex perspektiv på det gröna skiftet:

1) Den gröna förståelsen - allt hänger samman
2) Den gröna etiken - kärleken till livet
3) Den gröna maktanalysen - de sammanvävda förtrycken
4) Den gröna demokratin - att låta jordens röster höras
5) Den gröna ekonomin - ett livsbaserat perspektiv
6) Det gröna jaget - sökandet efter helhet och djup

Vad detta innebär förklaras i min bok, på denna blogg, samt i denna artikel.


onsdag 1 december 2010

Ekologisk modernisering - Att försöka måla industrialismen grön

"Modernisera Sverige" stod det på Miljöpartiets valaffischer. Visst låter det framåtriktat och just ....modernt. I en rödgrön allians där socialdemokraterna och vänsterpartiet alltmer upplevdes stå för gårdagens ganska trötta lösningar, så bidrog "Modernisera Sverige" till att Miljöpartiet framstod som friskt, ungdomligt och framtidsinriktat.

Miljöpartiet förknippas inte längre med några romantiska miljömuppar på landet, utan med ultramoderna höghastighetståg och andra högteknologiska lösningar på de ekologiska utmaningarna.
Jag tror att det kan locka en hel del väljare.
Men löser det verkligen problemen?

Ekologisk modernisering är en benämning på en teori som växte fram på 80-talet, och vars grundtanke är att vi inte behöver ett systemskifte för att lösa miljöproblemen. Årtiondena innan hade det vuxit fram en debatt som lyfte fram en motsättning mellan industrialism och miljö. Men nu lanserades alltså "ekologisk modernisering" som hävdade att denna motsättning inte var nödvändig. Ekologisk modernisering kopplas samman med idéer som "grön industrialism" och "hållbar tillväxt". Man erkänner att industrialismen visserligen varit orsak till problemen, men att en grön industrialism är lösningen. Genom att industrisamhället får ett miljöfokus så kan industrialismen fortsätta expandera, den ekonomiska tillväxten kan fortsätta som förut, vår högkonsumerande livsstil kan fortsätta fast vi ska konsumera mer miljövänliga varor som industrin tillhandahåller.

Ekologisk modernisering bygger på aktiva statliga ingripanden och regleringar, vilket gör att den skiljer sig från frihandelsentusiasternas idé om att avreglerade marknader där kapitalismen får sköta sig själv, är det bästa för miljön. Ekologisk modernisering som teori är därmed mer socialdemokratisk till sin natur. Göran Perssons "gröna folkhem" är ett tydligt exempel på ekologisk modernisering. Men också nuvarande miljöpartiets inriktning "Modernisera Sverige". Och faktiskt även regeringen Reinfeldt som ibland (eller i alla fall tidigare när klimatfrågan var inne) talar om att sätta spelregler för företagen. Man kan säga att alla partier idag förespråkar olika varianter av ekologisk modernisering. Skillnaderna ligger bara i hur mycket staten skall styra och hur (piska eller morot, te.x).

Miljöpartiet menar sig utgå från en grön ideologi. Vad denna ideologi skulle bestå i, är dock rätt otydligt. Även om tal om naturens egenvärde kan höra någon sällsynt gång, så är det knappast det som präglar vare sig retorik eller praktisk politik. Snarare är det ekologisk modernisering som är det utmärkande draget för miljöpartiet idag, med tanke på vilket språk som används och vilka lösningar som lyfts fram.
Problemet för Miljöpartiet är bara det att utmärkande för ekologisk moderinsering är att det inte är en grön ideologi. Det är en så kallat grön metod som kan användas av de gamla industriideologierna. Den ekologiska moderinseringens utgångspunkt är att det inte behövs något systemskifte och då knappast heller någon ny ideologi.

Ur detta perspektiv så kan vi se ekologismen som en tydlig kontrast till ekologisk modernisering. Ekologismen grundar sig på övertygelsen att vi behöver ett grönt skifte på många olika nivåer - från ontologiska och etiska till ekonomiska och politiska. Vi behöver en systemförändring där vi finner alternativ till tron på ekonomisk tillväxt, industriell expansion och linjärt framstegstänkande.

Ekologismen vill återigen lyfta fram att det finns en konflikt mellan industrialism och ekologi. Inte det att ekologismen vill stänga ned varenda fabrik, men påvisa att själva de grundtankar som är drivande för industrialismen (såväl traditionell industri som ekologiskt moderniserad industri) är oförenliga med en hållbar värld. Jag tror att tiden är redo för en sådan här mer djupgående diskussion. Överallt träffar jag människor som verkligen börjar tvivla på om vi bara kan köra på som vi har gjort. Människor som börjar ifrågasätta sin egen och andras överkonsumtion och undrar om det finns några andra alternativ för samhället.

Frågan är - Vilka vågar ta dessa människor och deras systemkritiska tvivel på allvar? Vågar Miljöpartiet? Eller har man fullt upp med att försöka måla industrialismen grön?