Ekologismens sex perspektiv på det gröna skiftet:

1) Den gröna förståelsen - allt hänger samman
2) Den gröna etiken - kärleken till livet
3) Den gröna maktanalysen - de sammanvävda förtrycken
4) Den gröna demokratin - att låta jordens röster höras
5) Den gröna ekonomin - ett livsbaserat perspektiv
6) Det gröna jaget - sökandet efter helhet och djup

Vad detta innebär förklaras i min bok, på denna blogg, samt i denna artikel.


torsdag 18 november 2010

Varför benämningen ekologism?

Ekologism. Varför sätta en sån etikett på det gröna skiftet? Många känner sig kanske ovana vid ordet. Finns det inget som beskriver det nya "gröna" perspektivet på ett bättre sätt?

Jag använder mig själv ibland av termer som grön ideologi och grönt tänkande. Samtidigt börjar det bli alltmer problematiskt, då det finns ett helt spektrum av idériktningar som kallar sig "gröna". Man kan lägga in mycket i ordet "grön". Det är ju till syvene och sist bara en färg, om än för många laddad med starka symbolvärden.  När man talar om "grönt" i ett politiskt sammanhang så tänker väl de flesta på miljöfrågor i någon mening, men så värst längre kommer man inte i enigheten. Det finns de som talar om "grön kapitalism" och de som talar om "grön socialism". Och många andra varianter av "grönt". Därför kan det vara svårt att enbart använda sig av benämningen "grön ideologi". Det säger för lite.

En del föredrar ordet ekosofi. Det ger i mitt tycke en klarare riktning än "grönt". Begreppet ekosofi myntades av den norske filosofen Arne Naess och han valde medvetet detta ord istället för ekologism. Han ansåg att en "-ism" betecknade ett slutet tankesystem medan en "-sofi" betecknade ett mer öppet sökande. Jag tycker själv mycket om ordet ekosofi och använder det gärna. Men det har fått karaktären av en livsfilosofisk och psykologisk inriktning, snarare än en politisk och samhällsinriktad. Därför känns ordet ekosofi alltför begränsat för att beskriva den genomgripande process som jag syftar på med det gröna skiftet. Jag skulle nog se ekosofin som just de filosofiska, psykologiska och existentiella dimensionerna av det gröna skiftet. Men som helhet så föredrar jag att beskriva det gröna skiftet som en process från industrialism till ekologism.

Men hur är det då med "ismer". Är de slutna och statiska? Ja, risken finns ju alltid. Speciellt om man som människa börjar identifiera sig med en enda "ism", och tror att denna ensam skall ge en fullödig förklaring av världen och vilken riktning samhället bör ta. Men vi kan också se att olika ismer inte alls behöver uppfattas som rigida och statiska. Tvärtom så ser vi inom många ismer (tex feminismen) en ständig dynamisk utveckling.

Många idag är tveksamma till olika ismer och ideologier och menar att vi klarar oss bättre utan dem. Men detta ser jag som ett sätt att lura sig själv. Vårt tänkande uppstår inte avskärmat från omvärlden utan växer fram i ett socialt sammanhang, som är präglat av olika ideologier. Det går inte att stå fri från ideologier. De som hävdar att de gör de är istället ofta de som okritiskt och omedvetet följer rådande föreställningar.

Jag ser ekologismen som en ideologi som kan tillföra viktiga perspektiv, men utan att göra anspråk på att vara den enda giltiga eller "rätta" ideologin. Ekologismen är ett perspektiv som förhoppningsvis kan användas, men bör inte blint följas. Att det är en "ism" betyder att det är ett sammanhållet tänkande, även om det är öppet och föränderligt. Det är en berättelse om människan, samhället och naturen som är radikalt annorlunda de berättelser som vi levt med de senaste århundradena i det industrialiserade samhället. Ekologismens berättelse är en livsavgörande berättelse, och det är oerhört angeläget att den får höras. Men det är givetvis inte den enda giltiga berättelsen.

En del tycker att ordet ekologism är för begränsande på grund av att namnet enbart betonar det ekologiska tänkandet. Det "gröna" är så mycket mer än bara miljöfrågor.

På detta vill jag svara både ja och nej. Visst finns det så mycket mer än miljöfrågor som ingår i en grön ideologi och politik, men vi kommer inte ifrån det ekologiska perspektivet som helt fundamentalt. Ekologismen kan integrera många olika frågor, och kan hämta inspiration från andra ideologier som liberalism, socialism, anarkism, konservatism, osv. Men det unikt "gröna", det som gör det till en egen ideologi är ändå det ekologiska perspektivet, menar jag. Dels en grundläggande ekologisk insikt om hur allting är sammanvävt i ömsesidiga beroenden med människan som en del av naturen, dels det etiska perspektivet att även det icke-mänskliga ges moralisk hänsyn. Det ekologiska perspektivet kan inte heller begränsas till "miljöfrågor" utan handlar om en helhetssyn på relationer. Utifrån detta perspektiv blir benämningen ekologism den mest träffande beskrivningen av det gröna tänkandet.

Det är också därför jag valt att använda just ordet ekologism. I alla fall för tillfället. Men det kanske ändras. Det centrala och viktiga är i slutändan inte vilken benämning vi använder, utan att vi förhåller oss till "vad-vi-nu-väljer-att-kalla-det" på ett kreativt, öppet och dynamiskt sätt.

4 kommentarer:

  1. Det finns nog för- och nackdelar med båda begreppen. Ekologism känns som en mer akademisk beteckning på ideologin, där kärnan är åsikten att ekonomin är ett subsystem i naturen snarare än tvärtom, att naturen har gränser, och att alla livsformer - t.o.m. råttor - men förutom Belgian Blue - har en egen livsrätt. Medan "den gröna rörelsen" känns mer som en vardaglig beteckning på Miljöpartiet, Die Grunen och andra gröna partier, plus alla miljöföreningar och dylikt. D.v.s. både miljöradikala som Miljöförbundet Jordens Vänner, och något mindre radikala, som Naturskyddsföreningen. Andra föreningar och idéer, såsom fredsföreningar, kvinnoföreningar, HBT-föreningar, medborgarlönsföreningar o.s.v. ser jag dock inte som lika självklara delar av "den gröna rörelsen". Sådana idéer och rörelser verkar snarare ungefär som pittoreska julpynt i den ekologistiska julgranen, vars stam utgörs av ovan nämnda idé om subsystem, naturens gränser och alla livsformers livsrätt.

    SvaraRadera
  2. Eller också så kanske man kan se det som att julpynten kan betecknas som del av den gröna rörelsen i vid mening, men inte som en lika självklar del av den gröna rörelsen i snäv mening, d.v.s. av ekologismen. Eller också så kanske julpynten är en del också av ekologismen, men inte av ekologismens kärna.

    SvaraRadera
  3. En sen kommentar, då jag ännu inte tränat upp mina bloggmuskler:

    Jag håller med om att fredsrörelser, osv, inte lika självklart är del av den gröna rörelsen. Kärnan är ju just de unika perspektiv som ekologismen representerar. Samtidigt är det ju en grundläggande ekologisk tanke att allt hänger samman. Därmed är fredsrörelsen, feminismen, osv, relaterad till de ekologiska idéerna. Vad gäller fredsrörelsen så innebär ekologismens perspektiv att vidga perspektiven på fred till att gälla den devis som Elin Wägner förde fram; att det inte bara handlar om fred PÅ jorden utan också fred MED jorden.

    SvaraRadera
  4. Men sen kan det ju kanske låta lite nedsättande att kalla fredsföreningar, kvinnoföreningar, HBT-föreningar, medborgarlönsföreningar o.s.v. för "pittoreska julpynt". De är givetvis helt centrala, viktiga och nödvändiga utifrån sin egen utgångspunkt. Utifrån feminismens utgångspunkt är ekologin "pyntet" och feminismen kärnan. Och det är ju så det skall vara, tycker jag. Många olika kamper med sitt eget fokus, samtidigt som medvetenheten finns om att alla dessa rörelser samtidigt är sammanlänkade.

    SvaraRadera