Idag - 26 november - var datumet då människor världen över firade en köpfri dag (Buy nothing day). Ett firande som går på tvärs med konsumtionshetsen. Att minska konsumtionen är fortfarande politiskt laddat. Till och med Miljöpartiet hukar för det mesta i frågan och så naturligtvis även andra partier Lite överraskande har statsminister Reinfeldt på senare tid ägnat sig åt filosofiska funderingar i ämnet där han ställer frågan om det verkligen är så att "den som har mest prylar när den dör, vinner" är meningen med livet. Säkert tar han upp ämnet av rent partistrategiska skäl, för att etablera moderaterna som ett miljöparti som är inte bara är teknokratiskt grönt utan som även lyfter de värderingsmässiga gröna frågorna. Det finns nämligen en utbredd kritik av dagens konsumtionshysteri. Inte bara hos radikala miljöaktivister utan bland "vanligt folk". Men liksom "vanligt folk" för det mesta ägnar en stund åt att skaka på huvudet åt masskonsumtionen för att sen ändå gå ut och shoppa, så är det nog enligt samma linje vi skall se Reinfeldts uttalanden. De utgör en parallell till då djurrättsfrågan var het och dåvarande statsminister Göran Persson tillät sig funderingar kring sin etiska motvilja att äta julskinka. Men jag tror nog att när Persson väl satt där vid julborden, så var det inte några vegetariska sådana. Fundera kan man ju alltid göra. Det är "folkligt". Men att sedan verkligen ändra sin livsstil, det är en annan sak! På samma sätt kan Reinfeldt fundera över om konsumtion är meningen med livet, men han kommer likt förbannat vara en av de som överkonsumerar, liksom han försvarar en ekonomisk modell som bygger just på ständigt ökande produktion och konsumtion.
Om du vill läsa om hur jag personligen tillbringade en köpfri dag , besök min blogg om naturvakenhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar