Ekologismens sex perspektiv på det gröna skiftet:

1) Den gröna förståelsen - allt hänger samman
2) Den gröna etiken - kärleken till livet
3) Den gröna maktanalysen - de sammanvävda förtrycken
4) Den gröna demokratin - att låta jordens röster höras
5) Den gröna ekonomin - ett livsbaserat perspektiv
6) Det gröna jaget - sökandet efter helhet och djup

Vad detta innebär förklaras i min bok, på denna blogg, samt i denna artikel.


söndag 21 oktober 2012


Mp:s förslag till partiprogram – ett antropocentriskt ställningstagande?
Den grupp som tog fram miljöpartiets förslag till nytt partiprogram valde att inte ha ett enskilt avsnitt om den gröna ideologin, utan ville ha de ideologiska delarna inbakade i resten av texten. En fördel med detta är att det ideologiska blir mer integrerat med den faktiska politiken. Nackdelen är att de ideologiska perspektiven kan bli svårare att få syn på. Men de finns naturligtvis där. Det gäller bara att granska texten och lyfta fram de värderingar och ideologiska utgångspunkter som ligger bakom formuleringarna.
Jag kommer här diskutera förslaget utifrån ett systemkritiskt och ekofilosofiskt perspektiv. Jag kommer lyfta fram vissa värdeladdade nyckelord som förekommer i förslaget för att undersöka hur de används och vad de kan säga om miljöpartiets ideologiska botten. En återkommande fråga kommer vara – är miljöpartiet på väg att bli ett tydligt antropocentriskt parti som enbart sätter människan i fokus och som marginaliserar alla de andra varelser vi delar planeten med? En annan fråga är hur systemkritiskt Mp kan sägas vara om politiken byggs på detta förslag till partiprogram. Det är inte alltid lätt att se de begränsningar som antropocentrismen låser in oss i, eftersom det är ”sanningar” som tagits för givet under så lång tid i vårt samhälle.  Men jag hoppas att det åtminstone finns en vilja hos miljöpartiet att frigöra sig från antropocentrismens begränsade horisont, och istället föra fram en ideologi och en politik som utgår från ekologismens mer djupgröna perspektiv.
De nyckelord jag kommer fokusera på i texten är: Solidaritet, egenvärde, frihet, demokrati, rättigheter, livskvalitet, helhetssyn och maktanalys. Jag kommer undersöka vad Mp i sitt förslag till partiprogram tolkar in i dessa ord, och föreslår vad jag menar är alternativa, mer ekologistiska/djupgröna tolkningar.
Solidaritet
Detta ord har varit en grundstomme för att uttrycka miljöpartiets ideologi under lång tid. Ideologin har beskrivits som baserad på tre (tidigare fyra) solidariteter. Så här står det i förslaget till partiprogram:

Vi vill leva i samklang med naturen, med insikt om vårt djupa beroende av varandra och med respekt för våra barns rätt till ett gott liv. Vi vill vara en röst för dem som inte kan göra sina röster hörda. Denna gränslösa solidaritet kan uttryckas trefaldigt:

·         Solidaritet med världens alla människor

·         Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet

·         Solidaritet med kommande generationer

Vackra och inspirerande ord som talar om samklang, beroende och respekt, och med en solidaritet som sträcker sig in i framtiden och bortom vår egen art. Om vi ser på de tre solidariteterna kan vi konstatera att de ser likadana ut som i tidigare partiprogram, men med en skillnad. De står nu i en annan ordning. I tidigare versioner av partiprogrammet stod solidariteten med djur, natur och det ekologiska systemet först, följt av solidaritet med kommande generationer. Solidaritet med världens alla människor stod på tredje plats. Varför har de ändrat ordningen? Jag har mina misstankar. Jag minns en utfrågning av Maria Wetterstrand på TV där de ifrågasatte att MP hade solidariteten med naturen före solidariteten med människor. Hon försvarade sig med att det inte var en rangordning, men frågan var uppenbarligen obekväm. Jag håller med Maria om att det inte skall ses som en rangordning av vad som är viktigast, men däremot tycker jag att den gamla ordningen på solidariteterna förmedlade något viktigt. Den tog upp solidariteterna i en sådan ordning att de som mest blivit osynliggjorda av andra politiska ideologier var de som Mp lyfte fram först. Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet stod först, inte för att naturen ansågs mer värd än människan, men för att det inte finns någon annan politisk ideologi som solidariserar sig med dem. Kommande generationer är också en grupp som relativt ofta ignoreras av andra politiska ideologier, medan någon form av solidaritet med världens alla människor omfamnas av de flesta politiska ideologier (förutom Sverigedemokraterna) – åtminstone i teorin. I den tidigare ordningen ställde Mp alltså de mest marginaliserade och osynliggjorda grupperna först. Det nya förslaget ställer istället solidaritet med världens alla människor först. Hur kommer de kunna motivera det? De kan naturligtvis – som Maria Wetterstrand sa på TV – säga att punkterna inte är rangordnade. Men då undrar jag varför de i så fall tyckte det var viktigt att ändra ordningen. Det finns kanske då bara ett skäl att anföra: Att det handlar om hur Mp värderar olika grupper. Och att nu levande människor anses gå före kommande generationer och naturen. Trots att solidariteterna i sig uttrycker värderingar som är icke-antropocentriska så frågar jag mig om ändringen av ordningen i vilken de står berättar om en förskjutning mot ett mer antropocentriskt perspektiv?

Egenvärde
Egenvärde är en term som diskuterats livligt inom miljöetiken. Att någonting har egenvärde betyder att det ses som värdefullt, oavsett dess nytta för någon annan. När det talas om naturens egenvärde så handlar det då om åsikten att naturen har ett värde, oavsett dess nytta för oss människor. Ställningstagandet att naturen har ett egenvärde har ofta setts som definierande för en ekologisk etik och grön ideologi. Sedan länge har miljöpartiet också i sitt partiprogram haft med en skrivelse som slår fast ställningstagandet att naturen har ett egenvärde. I det nya förslaget till partiprogram däremot, så har detta tagits bort.  Jag har endast hittat en passage där ordet egenvärde förekommer:

Alla djur har ett egenvärde, oavsett deras nyttighet för människan.

Miljöpartiet verkar ha ändrat sig, från att vara ett parti som anser att allt levande har ett egenvärde, till att enbart djuren har det. Det innebär ett paradigmskifte, där partiet lämnar det djupgröna ekosofiska tänkandet till förmån för ett snävare djurrättsligt perspektiv som exkluderar en majoritet av jordens arter, individer och ekosystem från moralisk hänsyn. Bättre djur än bara människor såklart, men ur ett ekologistiskt perspektiv ändå mycket problematiskt. Argumentationen för biologisk mångfald bygger i partiprogrammet helt på antropocentriska argument. Visserligen talas om vår kärlek till naturen och naturen som en frizon där vi påminns om vårt ursprung och den plats vi alla kan kalla hemma. Det är fina ord, och sanna, men helt inriktat på naturens psykologiska värde för oss människor. Och när författarna i stycket nedanför beskriver hotet mot den biologiska mångfalden, då beskrivs utdöendet av arter inte som tragiskt för arternas och naturens egen skull, utan för att ”ekosystemtjänsterna” förloras och därmed naturens funktion som ”helt avgörande för vår ekonomi och vårt välbefinnande på lång sikt”. Det är alltså naturens instrumentella värde för människan som ensidigt betonas, viktiga värden förvisso, men en respekt för naturens egenvärde lyser med sin frånvaro.

Frihet
I kapitlet om människan läggs en enorm betoning på frihet. Frihet beskrivs som omistligt och centralt, men begreppet frihet innefattar endast frihet för människor och anses uppenbarligen inte som applicerbart på resten av naturen och dess varelser. Många miljöfilosofer menar dock att begreppet frihet kan användas för att formulera vår etiska relation till naturen. I en mindre antropocentrisk tolkning kan givetvis frihetsbegreppet innefatta andra varelser än vår egen art. Friheten att leva, friheten att blomstra, friheten för alla varelser att följa sina evolutionära utvecklingsvägar. En sådan tolkning av begreppet frihet kräver att vi ser människans relation till naturen som en maktrelation, där vår civilisation utövar dominans över jordens andra arter på ett sätt som ofta berövar dem deras frihet. Jag ser den gröna ideologin som en ideologi för frigörelse. En frigörelse som inkluderar men som går bortom människan. En frigörelse som låter alla varelser blomstra. En sådan syn hittar jag tyvärr ingenstans i partiprogrammet. Beror det på att de som skrivit partiprogrammet inte håller med om möjligheten att låta frihet inkludera andra varelser, eller beror det mest på tanklöshet och gammal antropocentrisk vana?

Demokrati
Demokrati är ett annat begrepp som används flitigt. Förslaget vill förnya demokratin genom att utveckla former för mer deltagande demokrati. Men det finns även en stor ekologisk potential i demokratibegreppet som går partiprogramsgruppen helt förbi. Statsvetaren och djupekologen Robyn Eckersley har i sin bok ”The Green State” förordat en grön demokratimodell, en ekologisk demokrati. En vanlig definition av demokrati är att alla de som är potentiellt påverkade av en risk skall ha någon form av meningsfull möjlighet att delta eller annars bli representerade i skapandet av den politik och de beslut som skapar denna risk. Kärnfrågan som den gröna demokratisynen vill lyfta fram är vad vi menar med ”alla”. Är det bara nu levande människor i det egna landet över arton år? Det är så det ser ut i den gängse demokratiteorin – och praktiken. En grön demokrati har ett långt mer generöst perspektiv. Möjligheten att delta eller annars bli meningsfullt representerad bör gälla alla de potentiellt påverkade, oavsett social klass, kön, geografisk härkomst, nationalitet, generation eller art En genuint grön demokratimodell vill alltså i de beslutande organen ge röst åt barnen, människor i andra delar av världen, naturen och kommande generationer. De påverkas i allra högsta grad av våra beslut, men ignoreras konsekvent i den politiska processen. Det är bara att konstatera att miljöpartiet inte tar vara på den gröna möjligheten att utmana det människocentrerade politiska system vi skapat, utan fortsätter på den traditionella linjen att exkludera stora grupper (kommande generationer, människor i andra delar av världen, icke-mänskliga varelser) från politisk representation. Det finns naturligtvis en stor diskussion om hur en politisk representation skulle se ut i praktiken, och till viss del förespråkar Mp redan vissa sådana former, exempelvis genom att djurrättsföreningar sitter med i djurförsöksetiska nämnder för att företräda djurens intressen, eller att återinföra djurskyddsmyndigheten, eller att miljöbalken öppnar för att miljöorganisationer skall ges utrymme att föra ”miljöns talan”. Det handlar om att väva vidare på dessa utvecklingar och framförallt: att integrera dem inom ramen för en förändrad syn på vad demokrati- en grön demokrati - kan innebära.

Rättigheter
Idag växer en global folkrörelse fram som lyfter frågan om naturens och moder jords rättigheter. Det är en rörelse som börjat få genomslagskraft i de politiska institutionerna. Flera kommuner i USA har befäst lokala ekosystems rättigheter i sina förordningar, och erkänner där deras fundamentala rättighet att existera och blomstra. Länder som Ecuador och Bolivia har befäst Moder Jords rättigheter i konstitutioner och lagar. Det pågår ett intensivt arbete för att FN skall anta en deklaration om naturens rättigheter.

Att erkänna att naturen har rättigheter innebär att lämna ett antropocentriskt perspektiv där endast människor tillerkänns rättigheter. Det innebär givetvis inte att naturen har samma sorts rättigheter som människor. Träden har trädrättigheter, våtmarker har våtmarksrättigheter, fåglar har fågelrättigheter, människor har mänskliga rättigheter. Det centrala är dock att naturen, jorden och dess varelser får en status som juridiska personer, inte bara naturresurser. I dagens system är det bara mänskliga individer samt företag som kan räknas som juridiska personer.

Tal om rättigheter hittar vi på många ställen i partiprogramsförslaget. På ett ställe talas om djurens rätt att bete sig naturligt och slippa utsättas för lidande, men annars är hela texten inriktad på mänskliga rättigheter. Naturen och jorden beskrivs konsekvent ur ett resursperspektiv, som något som endast har ett instrumentellt värde, utan egenvärde, utan rättigheter. Vi kan konstatera att den spirande rörelse som arbetar för naturens rättigheter inte fått genomslag inom Miljöpartiet. Mp missar möjligheten att vara föregångare inom detta spännande och omvälvande paradigmskifte. Programmet får också problem då det betonar alla människors lika rättigheter. Här verkar de blanda ihop rättigheter och värde. Att anse att alla människor har lika värde är en sak, att mena att ”alla ska åtnjuta lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, etnicitet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck eller ålder” blir väldigt märkligt. Lika rättigheter oavsett ålder? Ska en femåring ha rösträtt? Ska en tioåring få rättigheten att köpa ut sprit på systemet?

Livskvalitet

I förslaget till partiprogram står det:

Livskvalitet är en vidareutveckling av välstånd och välfärd som varit överordnade politiska mål de senaste hundra åren. Livskvalitet sätter människors behov och önskamål i centrum – vilket skapar högre kvalitet. Det kan till exempel röra sig om önskan om god miljö, gemenskap, uppskattning, meningsfullhet och självförverkligande.

Det goda med denna betoning på livskvalitet är den kursändring som beskrivs, från fokus på ökat välstånd till att inbegripa mer immateriella värden som inte är lika länkade till ökad konsumtion och produktion. Men utifrån analysen av förslagets antropocentrism så kan vi se att det är just och enbart människors behov och önskemål som ska stå i centrum och som skall vara det överordnade politiska målet. Hur är det med alla andra varelsers behov och önskemål?

Helhetssyn och maktanalys

I partiprogramsförslaget talas om helhetssyn och alltings beroenden. Här skrivs till exempel:

För den gröna ideologin är det viktigt att beskriva både människors förhållande till varandra och vårt beroende av allt det som vi har omkring oss.

Men analysen verkar röra sig på ytan, som en poetisk fernissa, medan den djupare förståelsen för vårt beroende av jorden och varandra är begränsad. När grunden för vårt välstånd beskrivs så hörs helt andra tongångar:

Sveriges välstånd och välfärd bygger ytterst på välutbildade och arbetande människor, på ett mångsidigt och tekniskt högt utvecklat näringsliv stöttat av en fungerade välfärdssektor.

Och på ett annat ställe i texten:

Det är människan som är ekonomins grund och måttstock

Jag skulle vilja ställa en fråga till textförfattarna: Bygger inte vårt välstånd, välfärd  och ekonomi ytterst på jorden, på fungerande ekosystem, på alla de finkänsliga beroendena i livsväven? Och är vårt välstånd ur ett historiskt perspektiv inte även grundat i en ojämlik tillgång till och exploatering av jordens resurser, där fattiga länder i syd blivit råleverantörer åt rika länder i nord?

Ur ett maktkritiskt och holistiskt perspektiv tycks partiprogrammet många gånger synnerligen naivt.

I texten ifrågasätts visserligen det ekonomiska systemets kortsiktighet, men kapitalismen som det system som konsekvent gynnar detta kortsiktiga konkurrenstänkande, nämns inte ens. Det finns ingen systemanalys kring makt, inte heller ekofeminismens analyser kring intersektionalitet, som belyser hur olika dominansstrukturer hänger samman och stärker varandra, uppmärksammas. Omvärldsanalysen och systemanalysen är tämligen mager.

Detta gäller därför, föga förvånande, även tillväxtkritiken. Visserligen skrivs flera gånger i texten om att vi behöver ändra och minska vår konsumtion. Men när tillväxten som grund för ekonomin beskrivs då beskrivs det såhär:

En tillväxt som bygger på ständigt ökad konsumtion och ett ökat uttag av jordens resurser föröder vår miljö och begränsar möjligheten för kommande generationer att leva ett gott liv. En sådan tillväxt på en begränsad planet är varken möjlig eller önskvärd. Därför arbetar vi för en omställning till en hållbar ekonomi.

Så långt sträcker sig alltså tillväxtkritiken. Det är tillväxtens innehåll som kritiseras, men det finns inget ordentligt ifrågasättande av ständig ekonomisk tillväxt i sig. Mycket tyder på att idén om hållbar tillväxt är en illusion och att vi behöver finna fram till andra former av ekonomiska system som inte är beroende av ständigt ökad tillväxt. Av detta perspektiv – en radikal tillväxtkritik som brukar anses som en av de mest centrala punkterna i en grön kritik av dagens ekonomiska system – finns ingenting i miljöpartiets förslag till partiprogram.

Slutsats

Vad blir då min slutsats kring detta föreslagna partiprogram?

I partiprogramstextens slutord står det:

Den gröna vägen handlar inte om vi och dem. Den handlar inte om egoism. Den handlar om att se till helheten.

Om texten bara själv kunde leva upp till detta! I liggande version ser vi konsekvent en uppdelning – mellan människan och naturen. Människan tillerkänns frihet, rättigheter, egenvärde, demokratisk delaktighet. I viss mån tillerkänns även djuren egenvärde och vissa rättigheter. Men resten av naturen betraktas enbart som en resurs för oss människor och inte så mycket mer. Genom denna skarpa uppdelning i vi och dem sällar sig miljöpartiet till en lång dualistisk idétradition i västerlandet, en idétradition som kanske kan ses som själva orsaken till de omfattande utmaningar och ojämlikheter vi ser omkring oss.

Vi ser också ett partiprogram utan någon som helst analys kring den globala kapitalismen och dess inneboende logik. Tillväxten ifrågasätts bara på ett ytligt plan, och en sammanhängande maktkritisk diskussion saknas. Den bestående känslan blir ett naivt förslag som vill ha ”en värld där alla kan må bra och trivas med sina liv”, men som inte förmår se de systemens underliggande logik.

Finns det inget hoppfullt att säga då? Jo, partiprogrammets sista rader:

Vi får aldrig glömma att förutsättningslöst stanna upp, reflektera och ifrågasätta även våra egna idéer, strukturer och metoder.

Jag tror det är hög tid för miljöpartiet att stanna upp och börja reflektera. Det finns nu i denna tid en historisk möjlighet för miljöpartiet att bryta med antropocentrismen och istället bejaka en mer mångdimensionell, multicentrisk vision, där vi erkänner att det finns många olika centrum för värden, behov och intentioner som vi kan respektera, stödja och visa moralisk hänsyn. Centrum som når långt bortom den mänskliga sfären. Möjligheten finns att skapa ett partiprogram som är modigt och framåtsyftande istället för anpassat och blekt. Ta den chansen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 kommentarer:

  1. Björnola Lind21 oktober 2012 15:10

    Tack Henrik för att du gett dig tid till en djupgående kritik av partiprogrammet. Det är en oerhört viktigt diskussion du sätter igång. Kan inte annat än hålla med dig.Den antropocentriska världsbilden är en återvändsgränd som har lett oss dit vi är idag. Vi har inte råd att slösa tid på att förvalta det arvet vidare om vi ska kunna göra någon genomgripande kursändring

    SvaraRadera
  2. Tack för din respons, Ola.
    Det är min förhoppning att det ska skapas en diskussion. Texten kommer även läggas ut på partiprogramsbloggen, och det är ju jättebra, för då når den kanske många av de som varit med och formulerat partiprogramsförslaget.

    SvaraRadera
  3. Din kritik av partiprogrammet är snällt formulerad men i själva verket knivskarp. Jag själv har gett upp hoppet om detta parti - det har blivit en del av problemet i stället för en del av lösningen.

    SvaraRadera