Livsröse invigt i Stockholm!

Sverige har nu sitt första livsröse! Det är ett monument av stenar skapat till minne av alla de arter som utrotats och hotas av människans framfart. Det är en hyllning till livets väv. Livsröset invigdes på Världsmiljödagen den 5 juni i år genom en vacker ceremoni. Men invigningen var bara början. Livsröset är en minnesplats att kunna gå till och lägga en sten för de utrotade och hotade arterna. Så gå gärna till livsröset och bidra med en sten. Röset liger i Stora skuggan nära universitetet. På kullen mellan 4Hgården och den sk amfiteatern. Det finns en klockstapel alldeles nedanför.
Huvudarrangör för invigningen var nätverket Lodyn och jag var en av dem som höll i själva ceremonin och ett inledningstal. Jag publicerar talet nedan, då jag tycker det kan ge en inblick i vad Livsröset är och tankarna bakom det:

"Varmt välkomna.

Så är vi nu här, redo att anlägga Sveriges första livsröse. En plats som vi skapar till minne av alla utrotade och hotade arter. En plats som vi skapar som en hyllning till livets väv.

Berättelsen om vårt jordklot är en fantastisk historia om hur jorden under årmiljarder förvandlas från en ödslig, död stenklump, till en planet som myllrar av olika livsformer och arter. Aldrig har den biologiska mångfalden varit så rik som under vår tidsålder. Det är ett oerhört privilegium att vi som människor får möjligheten att leva i en värld med sådan rikedom av liv!

Men samtidigt håller någonting på att hända.

Forskare talar idag om att vi idag upplever en massdöd av arter på jorden. Att en tredjedel av alla världens djur och växtarter hotas av utrotning. Att utrotningstakten är hundra till tusen gånger snabbare än den naturliga takt varmed arter annars dör ut. Men egentligen vet kanske ingen riktigt vilken omfattning utrotningen har. Det är svårt att försöka fånga livet i statistik och siffror.

Men det som de flesta verkar vara ense om är att orsaken till den största utrotningen idag – det är människans aktiviteter. Miljögifter, skövling av skogar, det industriella jordbrukets monokulturer, jakt på trofeer, utfiskning av våra hav, klimatförändringar.

Alla de här stora perspektiven, statistiken och siffrorna, väcker känslor inom oss. Kanske vrede, kanske sorg, kanske vanmakt, kanske vilja till förändring.

Något som kanske kryper oss ännu närmare in på skinnet är vår egen direkta upplevelse av livsförstörelsen omkring oss. Den där vackra skogen som vi brukade strosa omkring i, som på ett ögonblick förvandlades till ett kalhygge, det där klätterträdet som fälldes när vi var barn för att ge plats åt något bygge. Den där vargfamiljen som vi följt spåren av i roslagen, och som nu troligen är utplånad.

Vad skall vi göra med känslorna som väcks? Idag finns det inga offentliga utrymmen där vi tillåts känna och uttrycka vår sorg inför vad som sker med vår jord. Vi känner till hoten och förstörelsen men lämnas ofta ensamma med vår smärta och oro. Livsröset som vi skall skapa nu blir en minnesplats i den offentliga miljön som är ämnad för att ger rum åt våra känslor och som är ämnad för att visa att vi är många som delar sorgen och oron. Livsröset är en plats där våra tårar kan vara naturliga och tillåtna, ja där stenarna välsignas genom våra droppande tårar. I detta finns en oerhörd kraft! Sorgen finns för att kärleken finns. Kärleken går hand i hand med solidariteten, med viljan att ta ansvar, med viljan till förändring. Att komma hit och lägga en sten är ett sätt för mig att synliggöra att jag bryr mig om, att erkänna mig själv som en kännande varelse. Det är också en kraftfull markering, en signal till mig själv och till alla där ute, att det nu är hög tid att hejda förstörelsen. Vi kan skapa en mänsklig närvaro på planeten som är mycket mer hänsynsfull och varsam än så här.

Det vi gör idag, det är att inviga och påbörja livsröset. Men idag är bara en början. Min förhoppning är att livsröset kommer bli en plats dit många människor kommer framöver och bygger på med fler stenar. Att detta röse fortsätter växa och där varje ny sten är en kärlekshandling, en kärleksförklaring och en hyllning till livets väv.

Jag hoppas också att detta röse blir ett av många livsrösen som kommer växa fram. På olika platser, i olika länder, på alla kontinenter. "

Läs mer om livsröset och invigningsceremonin på Lodyns hemsida samt på Pellas blogg

Diskussion om Dark Mountain

Jag var härom veckan deltagare i "Uncivilisation" - arrangerad av den svenska grenen av Dark Mountain. Jag var där inbjuden som sagoberättare, men deltog också i en del seminarier tidigare på dagen.
Det har blossat upp en debatt om Dark Mountain efter det i Aftonbladet, och diskussionen fortsätter nu på en del bloggar.

Kritikerna till Dark Mountain menar att Dark Mountain är en fatalistisk rörelse som leder till Politisk passivitet. Deras kritik hittar du på Warlenius blogg här

Arrangörerna för Dark Mountain har svarat på kritiken.

Jag har personligen inget intresse att försvara rörelsen Dark Mountain eller de begrepp de använder. Men jag tycker kritiken till stora delar är felriktad. Så jag skickade ett svar till Warlenius blogg. Jag återger mitt svar här:

......

Detta känns för mig som en märklig och onödig polarisering. Jag själv deltog i Dark Mountain-festivalen och upplevde att det fanns rum för många olika perspektiv på vad som sker i världen och hur vi skall tolka exempelvis den finansiella kris vi ser idag. Ni skriver ofta om Dark Mountains syn att ”loppet är kört”. Den viktiga frågan här är väl vilket lopp man anser vara kört. Är det kört för mänskligheten? Är det kört för alla former av civlisationer? Är det kört för vår form av civilisation? Är det kört för det kapitalistiska systemet?

Om man anser att det är kört för mänskligheten håller jag helt med om att det är en uppfattning som inte för något konstruktivt med sig. Om det handlar om att det är kört för civilisationen, så beror det på hur man definierar civilisation. Om det handlar om vår civilisation idag, så handlar det väl om att undersöka vad i denna civilisation som är ohållbart.

Personligen anser jag att vi behöver arbeta utifrån flera olika scenarier. Dels engagera oss inom det nuvarande systemet för att se om det går att transformeras. Att finna former för ekonomisk och politisk organisering som går att förena med en hållbar mänsklig närvaro på planeten. Att integrera naturens rättigheter som en bärande del i de politiska instituionerna och rättsliga systemen är en sådan väg. Att reformera banksystemet och utgivningen av pengar är en annan. För att ta ett par exempel.

Men jag anser också att vi parallellt behöver bygga alternativ som kan fungera om nuvarande system skulle kollapsa. Det finns nämligen en sådan risk och att helt blunda för det innebär stora faror. Om det nuvarande systemet kraschar och helt förlorar sin trovärdighet, då kan inte det enda alternativet vara de skrämmande extremnationalistiska rörelser och ideologier som frodas. Vi behöver då ha formulerat och utvecklat möjliga alternativ som bygger på solidaritet till medmänniskorna och kärlek till jorden.

Ingen kan säkert säga vad som kan hända, tror jag. Vad som kollapsar och inte. Men vi kan se att läget blir alltmer akut. Jag använder mig själv sällan av ord som ”kollaps” utan talar mer om det gröna skifte och den transformation vi står inför. Det är en transformation som jag menar inkluderar djupgående förändringar i det politiska och ekonomiska systemet, såväl som att finna nya kulturella berättelser om vad det innebär att vara människa på planeten jorden.

Ni tror att Dark Mountain hotar den organisering som är nödvändig. Jag tror tvärtom. Dark Mountain-festivalen var en form av organisering som lockade många. Det blev en plats för kreativa möten och diskussioner där frågorna stod i centrum och viktiga tankar kunde lyftas. Jag tror att ni kanske skulle känt er mer bekväma som deltagare än vad ni föreställer er. Ibland är det lätt att göra sig färdiga åsikter om en rörelse. Åsikter som helt enkelt inte stämmer. I alla fall inte för hela rörelsen.

Diskussionen är viktig – om vad vi behöver göra och hur vi bör göra det. Men istället för att fördöma en hel rörelse, se det som en kreativ process där olika grupper med olika fokus uppstår och kan bryta idéer. Det gör vi ju nu i och med denna diskussion, men det vore kanske bättre om ni själva deltagit i festivalen istället för att kasta ur er fördomsfulla och förhastade slutsatser i kvällspressen.

Ekosofen Bolof Stridbeck skrev en gång om fyra strategier för samhällsförändring:

1) Förändra sin livsstil
2) Skapa alternativ. (parallella samhällsformer, ekobyar, mm)
3) Arbeta innanför systemet (t ex parlamentariskt)
4) Arbeta utanför systemet (utomparlamentarisk motmakt – t ex demonstrationer och andra former för att trycka på)

Bolof såg att alla dessa vägar var nödvändiga. Tyvärr fastnar diskussionen istället ofta i vilken av dessa vägar som är den ”enda rätta”. Låt oss lämna den återvändsgränden.

Jag blev inbjuden av tankesmedjan Cogito att skriva ett inlägg i deras debattserie Gröna grundbultar. Här kan ni nu läsa mitt bidrag:

http://www.cogito.nu/artiklar/debatt-frigorelse-bortom-manniskan

Ett seminarium kring inre omställning - 6 maj i Alingsås

Söndagen den 6 maj håller jag ett seminarium i Alingsås på temat "inre omställning". Jag kommer föreläsa kring ekopsykologi och det gröna skiftet, samt ha workshop i naturvakenhet.

Själ och hjärta

- ETT SEMINARIUM KRING INRE OMSTÄLLNING I ALINGSÅS

Föreläsare: Henrik Hallgren

Tid: Söndagen den 6 maj kl 10:00 - 16:30

Plats: Nolbygårds ekokafé och ekbackarna vid Rolfs hög. Vi börjar och slutar på Nolbygårds ekocafé, 2 km nordost om Alingsås utmed väg 890.

Pris: 275.- inklusive vegetarisk lunch och två fikor.
Medtag kontanter. Uppge om ni vill ha specialkost.

Medtag en sjal eller liknande som kan fungera som ögonbindel. Sittdyna eller filt kan också vara bra.

Anmälan och frågor till Martin Olsson larsmartinolsson@yahoo.com eller
070 - 28 17 096. Sista anmälningsdatum den 20 april. Maxantal 35 deltagare.

10:00 - 10:30 Fika

10:30 - 11:30 Det omedvetnas ekologi - om sambandet mellan psyke och natur.
Henrik ger i denna föreläsning en inblick i det fält som brukar kallas ekopsykologi, speciellt då idéhistorikern Theodore Roszaks idé om det ekologiskt omedvetna. För att finna lösningar på miljökrisen behöver vi öppna oss bortom det linjära, rationella tänkandet. Det omedvetna rymmer en stor ekologisk potential.

11:30 - 12:30 Lunch

12:30 - 12:45 Promenad, cykel eller bil till ekbackarna vid Rolfs hög

12:45 - 14:15 Workshop: Naturvakenhet - Medveten närvaro i naturen.
Vi människor är fortfarande i grunden stenåldersvarelser, anpassade för ett liv i närkontakt med träden, jorden, vattnet. Under denna workshop ägnar vi oss åt lustfyllda och spännande övningar som hjälper oss att återknyta till landskapet och dess växter och djur.

14:30 - 15:00 Fika; Nolbygårds ekocafé

15:00 - 16:00 Föreläsning: Det gröna skiftet - Från industrialism till ekologism.
Henrik tar ett unikt helhetsgrepp på de globala ekologiska utmaningarna och dess möjliga lösningar.

Lodyn förvandlas - från företag till nätverk

Den 1:a januari detta år lanserades det "Nya Lodyn". Tidigare var Lodyn namnet på mitt företag som jag drev, delvis tillsammans med Nina Wedborn, och som var inriktat på att hålla kurser och utbildningar i naturvakenhet.
Under 2011 kände jag alltmer en frustration över hur Lodyn hade utvecklats. Dels hade det blivit lite för "marknadsanpassat" på ett sätt som skymde vad jag egentligen önskade att Lodyn skulle vara. Dels upplevde jag att kraften i att endast vara en eller två personer som drev Lodyn, var begränsad.

Det var när jag reste till Findhorn i Skottland och deltog i Art of mentoring, som jag fick inspiration att förändra Lodyn. Lodyn skulle bli vassare, mer radikal i sin framtoning. Och framförallt. Lodyn skulle inte i första hand vara ett enskilt företag - utan en grupp, en gemenskap, ett nätverk.

Det nya Lodyn som lanserades vid årsskiftet består idag av en grupp personer som under många år arbetat i skärningspunkten mellan ekologi, politik, psykologi, konst och andlighet. Gruppen består av ekologer, konstnärer, aktivister, naturvägledare och filosofer.

Vårt fokus ligger på att öppna upp för en ny ekologisk kulturomvandling. Vi kommer arbeta med utbildningar, föreläsningar, skrifter och publikationer, såväl som med manifestationer och kulturella performance. Vi kommer även internt bygga en gemenskap, att skapa en "stam" byggd på stödjande, tillit och ömsisidigt lärande.

Lodyn har fått en omgjord hemsida. Besök oss här

Jag kommer här på bloggen att löpande lägga ut information om vad som händer inom Lodyn.

Det kortsiktiga och det långsiktiga

I ett inlägg tidigare i denna blogg skrev jag om ego-trenden. För att spinna vidare på det så drar jag mig till minnes en artikel av en antropolog som handlade om The long-term and the short-term.

De menade att i alla mänskliga samhällen som antropologer undersökt, så fann man just ett spänningsförhållande mellan det långsiktiga och det kortsiktiga.

Det långsiktiga innebar den större samhällsordning som en individ måste infoga sitt liv i. Men det var inte bara samhällets ordning, utan beskrev också vad som i många kulturer uppfattades som en kosmisk ordning. Vi skulle också kunna tillägga - en ekologisk ordning.

Det kortsiktiga var just den enskilde individens egennytta. De strategier som den enskilde hade för att maximera sin vinst, sin status, eller vad det nu kan vara. I alla de studerade samhällena var det grundläggande att den kortsiktiga egennyttan måste infogas i den långsiktiga helheten.
Antropologerna hade endast funnit ett samhälle som satte den kortsiktiga egennyttan över det långsiktiga. Det är vårt kapitalistiska samhälle.

Visserligen har vi även i vårt samhälle lagar som förhindrar individer att göra vad som helst. Men många lagar är också konstruerade för att befrämja hård konkurrens och egennytta. Idén i det kapitalistiska samhället är att det just är egennyttan som i slutändan är garanten för det långsiktigt bästa. Något som alltfler börjar tvivla på i dessa tider där girighet, egennytta och kortsiktighet leder till ständiga kriser och skandaler.

Snarare finns det mycket som tyder på att det är det långsiktiga som är garanten för den enskilde individens bästa.
Att det kortsiktiga behöver fogas in i det långsiktiga behöver inte betyda att kuva individen. Det handlar om att förstå individen att individen är en social och ekologisk varelse,snarare än en egennyttig varelse. Att vi är en samarbetande varelse snarare än en konkurrerande varelse. Det betyder inte att förneka att individualiteten har en viktig plats.

Alla levande system har två grundbehov: Individuation och Integration. Individuation betyder att utveckla sin särart, självförverkligande, sin egen individualitet. Integration betyder att individen söker delaktighet, sammanhang, att integrera sig med de större helheter den är en del av.

Integration och individuation är lika starka drivkrafter. Båda behövs. Alltså finns The long term inte bara inbyggt som en yttre social norm, utan springer inifrån ett grundbehov hos alla levande system.

Vår utmaning ligger i att förena dessa två storheter. Kortsiktigt och långsiktigt, individuation och integration, frihet och gemenskap. Att finna friheten i och genom sammanhanget. Att hitta möjligheter för individens självförverkligande som harmonierar med den större helheten. En nyckel i detta är insikten att individens lycka ökar genom att ge, snarare än att roffa åt sig, att existentiell mening för den enskilde skapas genom att integrera sig, snarare än att separera sig. Ekosofen Arne Naess menade att vårt individuella självförverkligande är förbundet med ett djupare självförverkligande av vårt "ekologiska själv". Andras självförverkligande blir då en del av det egna självförverkligandet.

En köpfri dag!

Idag - 26 november - var datumet då människor världen över firade en köpfri dag (Buy nothing day). Ett firande som går på tvärs med konsumtionshetsen. Att minska konsumtionen är fortfarande politiskt laddat. Till och med Miljöpartiet hukar för det mesta i frågan och så naturligtvis även andra partier Lite överraskande har statsminister Reinfeldt på senare tid ägnat sig åt filosofiska funderingar i ämnet där han ställer frågan om det verkligen är så att "den som har mest prylar när den dör, vinner" är meningen med livet. Säkert tar han upp ämnet av rent partistrategiska skäl, för att etablera moderaterna som ett miljöparti som är inte bara är teknokratiskt grönt utan som även lyfter de värderingsmässiga gröna frågorna. Det finns nämligen en utbredd kritik av dagens konsumtionshysteri. Inte bara hos radikala miljöaktivister utan bland "vanligt folk". Men liksom "vanligt folk" för det mesta ägnar en stund åt att skaka på huvudet åt masskonsumtionen för att sen ändå gå ut och shoppa, så är det nog enligt samma linje vi skall se Reinfeldts uttalanden. De utgör en parallell till då djurrättsfrågan var het och dåvarande statsminister Göran Persson tillät sig funderingar kring sin etiska motvilja att äta julskinka. Men jag tror nog att när Persson väl satt där vid julborden, så var det inte några vegetariska sådana. Fundera kan man ju alltid göra. Det är "folkligt". Men att sedan verkligen ändra sin livsstil, det är en annan sak! På samma sätt kan Reinfeldt fundera över om konsumtion är meningen med livet, men han kommer likt förbannat vara en av de som överkonsumerar, liksom han försvarar en ekonomisk modell som bygger just på ständigt ökande produktion och konsumtion.

Om du vill läsa om hur jag personligen tillbringade en köpfri dag , besök min blogg om naturvakenhet