Ekologismens sex perspektiv på det gröna skiftet:

1) Den gröna förståelsen - allt hänger samman
2) Den gröna etiken - kärleken till livet
3) Den gröna maktanalysen - de sammanvävda förtrycken
4) Den gröna demokratin - att låta jordens röster höras
5) Den gröna ekonomin - ett livsbaserat perspektiv
6) Det gröna jaget - sökandet efter helhet och djup

Vad detta innebär förklaras i min bok, på denna blogg, samt i denna artikel.


lördag 26 november 2011

En köpfri dag!

Idag - 26 november - var datumet då människor världen över firade en köpfri dag (Buy nothing day). Ett firande som går på tvärs med konsumtionshetsen. Att minska konsumtionen är fortfarande politiskt laddat. Till och med Miljöpartiet hukar för det mesta i frågan och så naturligtvis även andra partier Lite överraskande har statsminister Reinfeldt på senare tid ägnat sig åt filosofiska funderingar i ämnet där han ställer frågan om det verkligen är så att "den som har mest prylar när den dör, vinner" är meningen med livet. Säkert tar han upp ämnet av rent partistrategiska skäl, för att etablera moderaterna som ett miljöparti som är inte bara är teknokratiskt grönt utan som även lyfter de värderingsmässiga gröna frågorna. Det finns nämligen en utbredd kritik av dagens konsumtionshysteri. Inte bara hos radikala miljöaktivister utan bland "vanligt folk". Men liksom "vanligt folk" för det mesta ägnar en stund åt att skaka på huvudet åt masskonsumtionen för att sen ändå gå ut och shoppa, så är det nog enligt samma linje vi skall se Reinfeldts uttalanden. De utgör en parallell till då djurrättsfrågan var het och dåvarande statsminister Göran Persson tillät sig funderingar kring sin etiska motvilja att äta julskinka. Men jag tror nog att när Persson väl satt där vid julborden, så var det inte några vegetariska sådana. Fundera kan man ju alltid göra. Det är "folkligt". Men att sedan verkligen ändra sin livsstil, det är en annan sak! På samma sätt kan Reinfeldt fundera över om konsumtion är meningen med livet, men han kommer likt förbannat vara en av de som överkonsumerar, liksom han försvarar en ekonomisk modell som bygger just på ständigt ökande produktion och konsumtion.

Om du vill läsa om hur jag personligen tillbringade en köpfri dag , besök min blogg om naturvakenhet

måndag 21 november 2011

EGO - den nya trenden

Ibland känner jag mig bara så helt otrendig. Stannade till i "Pocket Shop" härom dagen och såg att det fanns påfallande många titlar som basuerade ut ett och samma ord: Ego! De stod där på rad "Ego Girl", "Ego Woman", "Egoboost".
Och bara nån timme senare sitter jag på tåget och läser en artikel i tidningen Kupé om Blondinbella som skrivit "Egoboost" Där beskrivs att nu räcker det inte längre med individualism. Nu ska det vara ego! Som om det skulle vara nåt positivt, coolt, trendigt.

Jaha...

Naturligtvis vill Blondinbella provocera, sticka ut hakan, vara lite fräck och vågad. Befria oss från jante. Så att vara "ego" är tydligen det som är inne.

Nu har jag inte läst böckerna, så jag vill inte kategoriskt döma ut dem. Men jag vill ändå uppmärksamma denna trend och tror det säger nåt om vårt samhälle. Något tragiskt.
Problemet är att detta ego-tänkandet går helt på tvärs med våra livsförutsättningar på planeten, där den huvudsakliga insikten vi behöver ta till oss är att allt hänger samman och att allas våra öden är sammanvävda i en global livsgemenskap. Ego-tänkandet förstör också förutsättningarna för att växa som person på ett djupare existentiellt plan. "Egoboost" sägs syfta till att stärka tjejers självkänsla. Och nog måste jag medge att det är ett försonande drag att boken skrivs av en tjej för (huvudsakligen) andra tjejer. Ofta är det just männen som tillåtits göda sitt ego, medan kvinnorna/tjejerna varit de som skall passa upp, understödja, och därmed försakat sina egna drömmar. Men är vägen till ökad självkänsla verkligen detta hyllandet av egot? Knappast. Tvärtom leder det oss in i en ensamhet och en press som för de flesta blir övermäktig.
Rädslan av att inte "vara nån" kan säkert gripa tag i många av oss. Men lösningen kan inte vara en neurotisk självfixering. Tvärtom är det ju orsaken till problemen.

Det är lätt att fastna i en fälla mellan två obehagliga alternativ. Å ena sidan att desperat kämpa för att "vara speciell", att "vara nån",en kamp som ofta kan vara oerhört slitig, där man måste hålla sig ovanför vattenytan för att inte sjunka ned i det andra alternativet: att tillhöra den trista, grå, meningslösa "massan". Men båda dessa alternativ - den hårda pressen när man kämpar efter att vara nån och tomheten i att känna sig tillhöra en anonym grå massa - utgår från samma grundläggande rädsla. De är två sidor av samma mynt.

Men det finns ett tredje alternativ. Att släppa taget och lita på att denna kapitulation kommer öppna en ny stig för oss, bortom den "grå massans" hukande under stelnade normer och förväntningar, och bortom den frenetiska kampen för att "vara nån". En stig som uppenbarar en tillitsfull individualitet som har sin grund just i våra ömsesidiga beroenden, och som hittar sin existentiella bas i att tillhöra ett större sammanhang och att tjäna detta större sammanhang. Detta sammanhang som vi kallar Livet. Att tjäna behöver inte innebära att huka sig, att krympa sig, eller att gå genom livet bärandes på jantelagens ok. Att tjäna livet är det största vi kan göra, och det fantastiska är att vi alla kan göra det i vår vardag på tusen och en olika sätt. Detta är den viktigaste uppgift vi kan ha, och att göra det kräver varken karriär, status eller att vi konkurrerar med andra. Livet finns överallt, omkring oss och inom oss, och att kärleksfullt uppmärksamma det och tjäna det kan vi göra utan ett maniskt "boostande" av egot.

Jag må vara otrendig. Men de kriser som skakar världen tror jag visar att vi är i starkt behov av ett annat sätt att leva, bortom det självförhärligande egots begränsade horisont. Att göra "egot" till det stora slutmålet och det stora idealet kan i slutändan bara leda till förstörelse. Av andra såväl som av oss själva.

fredag 21 oktober 2011

Bokanmälan hos Cogito

Det är alltid så roligt att få höra att min bok inspirerat människor! Jag har bl. a fått veta att den använts som studiecirkelmaterial inför en utställningsproduktion på mångkulturcentrum i stockholm, en arkitektfirma med inriktning på hållbarhet har inspirerats av den och en av arkitekterna sa direkt till mig att den kommer betyda mycket för hennes arbete. Delar av den används just nu i en distanskurs i grön ideologi.

Det är så spännande med en bok, tycker jag. Man vet inte vilka sammanhang den kommer till användning. Men så ibland så får man alltså reda på det...

Här är förresten en bokanmälan av det gröna skiftet som finns utlagd på den gröna tankesmedjan Cogitos hemsida:

http://www.cogito.nu/artiklar/bokanmalan-det-grona-skiftet

söndag 11 september 2011

Bara 84 böcker kvar av "Det gröna skiftet"!

Ja, nu är det inte många tryckta böcker kvar i lager, så passa på att inhandla boken nu. Om du vill hjälpa til att sprida boken, så tipsa gärna bibliotek och be dem beställa den.

Det är inte säkert att jag kommer trycka en ny upplaga. Det skulle i så fall vara om den efterfrågas i större kvantiteter, t ex om nån önskar ha den som kurslitteratur. Så...om du vet nån kurs på t ex universitet eller högskola där den kan passa som kurslitteratur, så tipsa dem gärna.

onsdag 10 augusti 2011

Det ego-logiska medvetandet

Industrialismens ideologi bygger på en föreställning om kontroll över naturen. Kontroll över den yttre naturen såväl som över den inre mänskliga naturen.

Men det blir alltmer uppenbart att naturen inte så lätt låter sig kontrolleras. Naturen är vild. Även våra psyken är vilda, det vill säga bortom det medvetna, rationella tänkandets kontroll.

Denna vildhet är naturligtvis en stor skräck för det industrialiserade tänkandet. Liksom den omgivande naturen porträtterats som rå, farlig, barbarisk, kaotisk, så har även det omedvetna beskrivits på samma sätt. Som förträngda begär och blinda undertryckta drifter av destruktiv karaktär. Drifter som måste hållas i schack, kuvas, kontrolleras.

Men nu växer det fram en annan syn på det omedvetna. En vild kraft, ja! Men inte i betydelsen rå, destruktiv och kaotisk. Utan som ett helt nödvändigt fenomen som gör att vi överhuvudtaget kan fungera i världen. Det mesta av våra handlingar utgår från det omedvetna. Vi är till största delen omedvetna! Och det skall vi vara glada för. Om det medvetna skulle behöva tänka på allt som det omedvetna utför skulle det ögonblickligen vara kört för oss. Vi skulle inte överleva. Det omedvetna äger en intelligens som vuxit fram genom årmiljoner av evolution och i ett intimt samspel med våra ekologiska sammanhang.

Därför har vissa kallat det för det ekologiskt omedvetna. Den omedvetna intelligensen förbinder oss med våra kroppar, med naturprocesserna, med planetens biosfäriska helhet.

Det talas idag om miljömedvetenhet. Och det är ju givetvis viktigt. Men vi behöver i lika hög grad bli mer ekologiskt omedvetna, vi behöver bli medvetna om det omedvetnas betydelse för att kunna skapa en genuint ekologisk kultur. Lösningen på den ekologiska krisen kommer  inte av att vi skaffar oss ingenjörsmässig kontroll, utan av att lämna ett dualistiskt tänkande där vi bedriver krigföring mot de vilda sidorna av vår tillvaro - inklusive våra egna vilda psyken.

Symbolspråken - konsten, poesin, ritualen - har en potential att ta oss bortom det linjärt rationella tänkandet och bygga broar till vårt omedvetna. Genom aningar, intuitioner, stämningar som når bortom de tydligt definierade orden och kategoriseringarna.

Om det omedvetna kan kallas för det ekologiskt omedvetna så kanske det rationella medvetandet kan kallas det ego-logiska medvetandet. "Ego" tydliggör att det är det medvetna som utgör basen för vad vi i snäv bemärkelse kallar "jaget". Det är det medvetna som definierar gränser mellan jag och icke-jag på ett abstrakt plan. Som sätter en tydlig gräns mellan "vi" och "dem". Jaget betyder implicit en tro på kontroll. Vetenskapsjournalisten Tor Nørretranders skriver i sin bok Märk världen:

 "När jaget uppstår måste det av nödvändighet insistera på kontroll över personen. Det är ju själva idén med ett jag".

 Industrialismens ideologi bygger alltså på ett hyllande av detta jag. Problemet är dock detta som Nørretranders skriver:

"jaget känner sig hotat av allt det okontrollerbara och försöker få bukt med det genom intensivt bruk av kemiska bekämpningsmedel, djurparker och television".

Och med intensivt bruk av snäv linjär logik, skulle jag vilja tillägga.

Medvetandet är ego-logiskt. Den linjära logiken och den instrumentella rationaliteten är ett utmärkande drag för medvetandets strävan efter kontroll.  


Jag vill inte smutskasta det ego-logiska medvetandet. Det är en grundläggande del i vår mänsklighet och har gett oss fantasiska möjligheter. Problemet uppstår när det ego-logiska medvetandet glömmer bort sitt ursprung i det enorma sammanhang som det ekologiskt omedvetna utgör. När det ego-logiskt medvetna tror att det kan klara sig på egen hand. Och när det bekrigar och försöker tämja tillvaron och sin egen själ i desperat strävan efter kontroll. Att försöka förstå och hantera naturens komplexa, cykliska processer genom linjärt tänkande kan i bästa fall ge ett bristfälligt resultat, i värsta fall en katastrof.

Våra icke-medvetna kroppar deltar i en dans med planeten som det ego-logiska medvetandet inte kan ha makt över. Däremot kan det samspela med den vilda tillvaron, precis som i all dans så kan det ego-logiska medvetandet hjälpa till att lära oss vissa danssteg, men snart efter det måste jaget hänge sig och överlämna sig till något annat; rytmen, flödet, det kroppsliga samspelet, känslan, intuitionen, extasen. Samma sak gäller framväxandet av ekologiska kulturer som förmår leva balanserat, varsamt och integrerat inom sina ekosystem. Det ego-logiska medvetandet behöver hänge sig och överlämna sig själv till den vildhet som binder universum samman.

onsdag 11 maj 2011

Mp söker vägar till en grön ekonomi

Miljöpartiet håller nu på att utforma ett nytt partiprogram. Partiprogramsgruppen har bland annat skapat en blogg där man kan diskutera olika frågor. SEB-ekonomen Klas Eklund närvarade vid partiprogramgruppens första rundabordsamtal, och hans anförande finns upplagt på webben. Temat han tar upp är relationen mellan ekonomi och hållbarhet.

http://www.youtube.com/watch?v=-l5iCk6CAjE

Två saker kom spontant till mig när jag tittade på anförandet. Det första är hur rätt han har när han ifrågasätter tjänstesamhället som liktydigt med en hållbar ekonomi. Precis som han säger, så är mycket av tjänstesektorn - inte minst turistsektorn - kopplad till stor miljöpåverkan.

"Det postindustriella tjänstesamhället" och "informationssamhället" är inte ett alternativ till industrialism. Tvärtom är industrialismen ofta dess förutsättning. Så här skriver jag i Det gröna skiftet:


Liksom industrialismen dolt och osynliggjort att vi är helt beroende av jorden, så har talet om det ”post-industriella samhället” osynliggjort hur vi fortfarande är beroende av industrialismens maskiner (s 171-172)

Att därför skapa en tjänsteekonomi och tro att den automatiskt är ekologiskt hållbar leder därför helt fel.

Den andra saken jag började fundera på när jag hörde Klas Eklunds anförande var hans oreserverade ofamnande av det nuvarande ekonomiska systemet - om än i modifierad form: Grön kapitalism. Klas Eklund menar att det enda rimliga är att utgå från dagens ekonomiska system, eftersom miljöhoten är så akuta.Vi hinner helt enkelt inte skapa nya ekonomiska system utan måste utgå från det vi har och reformera dem. Det är ett vettigt argument – förutsatt att det går att göra dagens ekonomiska system hållbart. Det vet vi dock inte. Många menar att det inte går.  Kanske finns det en inneboende problematik i dagens ekonomiska system som gör det ohållbart? Just därför är det också viktigt att undersöka och utveckla andra ekonomiska modeller. Jag tror att vägen för Miljöpartiet att gå i denna fråga, är att hålla flera bollar i luften. Mp bör:

1) Arbeta med att göra dagens ekonomiska system så grönt det bara går, genom miljöekonomiska verktyg som skatteväxling, personliga utsläppsrätter, mm.

2) Att utveckla alternativa ekonomiska modeller. Dessa kan om de sedan visar sig positiva och fungerande efterhand överta eller åtminstone komplettera allt större del av det ekonomiska livet. Alternativt kan de vara viktiga om dagens ekonomiska system helt enkelt kollapsar. Det är väldigt märkligt att vi förlitar oss på att ett enda ekonomiskt system skall vara globalt rådande. En pluralistisk ekonomisyn kan istället utgå från en mångfald av ekonomiska former. Det tror jag skapar mer robusta och resilienta ekonomiska förutsättningar.

måndag 9 maj 2011

Moder Jord erkänns rättigheter i Bolivia!

Bolivia är på väg att instifta en historisk miljölag som erkänner Moder Jord rättigheter och som ställer naturen och människan på en jämlik nivå. Enligt Bolivias vicepresident Álvaro García Linera etablerar denna lag ett nytt förhållande mellan människa och natur.

Enligt lagen ses jorden inte bara som en plats som tillgodoser levande varelser med resurser, utan också som en levande organism i sig. Lagen fastställer att:

She is sacred, fertile and the source of life that feeds and cares for
all living beings in her womb. She is in permanent balance, harmony and
communication with the cosmos. She is comprised of all ecosystems and
living beings, and their self-organisation.
 


 Jorden tillerkänns totalt elva rättigheter, bland annat dessa sju:

- Rätten att leva och att existera.
- Rätten att kunna fortsätta vitala cykler och processer fria från mänsklig modifiering.
- Rätten till rent vatten och ren luft.
- Rätten att inte bli förorenad.
- Rätten att inte få cellstrukturer modifierade eller genetiskt förändrade.
- Rätten att inte skadas av storskalig infrastruktur och utvecklingsprojekt som påverkar balansen i ekosystem och de folk som lever på platsen.

Den Bolivianska regeringen planerar också att inrätta ett eget
department och utse en ombudsman för Moder Jord.

Liksom jag i mitt förra blogginlägg om demokratirörelsen i arabvärlden skrev om en historisk händelse, så måste jag nog säga detsamma om denna nya lag. Dessutom har Bolivias president, Evo Morales, bett FN att anta deklarationen om Moder Jords rättigheter. 

Men samtidigt är det naturligtvis ingen ny idé, detta att ge naturen rättigheter. 1972 skrev Christopher Stone sin berömda artikel: "Should trees have standing - Toward legal rights for natural objects." Även Kulturhistorikern Thomas Berry har under många år verkat för idén "Earth Jurisprudence" - som handlar just om jordens rättigheter.

I min bok Det gröna skiftet skriver jag om att låta jordens röster höras, och föreslår ekoadvokater och andra former av verktyg för att utveckla en grön, ekologisk demokrati. Jag använder mig inte uttalat av rättighetsbegreppet. Det är viktigt att vi inte reducerar naturen till en samling rättigheter. John Livingstone menar att rättigheter är ett politiskt instrument som vi försöker pådyvla naturen. Det är imperialistiskt och patroniserande anser han, ett sätt att försöka inordna naturen i våra mänskliga politiska kategorier, ett sätt att försöka tämja naturen. På så sätt liknar kritiken den som ekofilosofer uttryckt angående att koppla samman ekonomi och natur genom att "sätta pris på miljön" - att man då reducerar naturen till ett ekonomiskt perspektiv.

Jag håller med om kritiken till en del, och vi måste vara medvetna om farorna med att använda rättighetsbegreppet. Faran är att vi reducerar naturenoch vår relation till naturen  till enbart dessa rättigheter. Men så behöver det givetvis inte bli. Som en del försvarare av rättighetsidén framhållit så behöver vi inte reducera naturen till rättigheter, lika lite som vi reducerar andra människor till bara en samling juridiska rättigheter. Rättigheterna finns där som en juridisk grundsten, men i de flesta mänskliga relationer finns många andra dimensioner främst närvarande - omtanke, kärlek, omsorg, vänskap. Detsamma gäller vår relation till naturen. Den kan inte reduceras till en politisk eller juridisk relation. Eller en ekonomisk.

I kapitlet Den gröna etiken i min bok, diskuterar jag just grunden för vår etiska relation till världen. Vad jag föreslår är att utgångspunkten är en universell hänsyn som nyfiket och öppet och respektfullt närmar sig den andre (mänsklig eller icke-mänsklig andre). Teorier och begrepp som rättigheter och lyckomaximering kan då användas för att öppna nya perspektiv och för att fördjupa vår respekt, men jag är kritisk till att utforma en enda moralisk princip att utgå ifrån. Det är så jag ser på den utveckling vi nu ser med "Moder jords rättigheter" och "Naturens rättigheter". Det är en fantastisk utveckling som har potentialen att skapa en ny syn på naturen. Men det är inte det enda saliggörande perspektivet för vår relation till naturen. Men som en väg bland många andra tror jag att "Moder Jords rättigheter" kan berika utvecklingen av en genuint ekologisk kultur.

Vi får nu se om Bolivia verkligen tar Moder Jords rättigheter på allvar i praktiken, och inte bara i fina deklarationer och lagförslag. Samtidigt som de nya lagförslagen nu  håller på att godkännas, så tredubblar Bolivia sina investeringar i utvinning av fossila bränslen. Jag undrar vad Moder Jord anser om detta...

Läs mer om Jordens rättigheter:

Ang det nya lagförslaget:
 http://www.guardian.co.uk/environment/2011/apr/10/bolivia-enshrines-natural-worlds-rights

http://www.latinamerika.nu/dubbelmoral-kring-moder-jords-rattigheter

Om Earth Jurisprudence:

http://www.earthjurisprudence.org/

Community Environmental Legal Defence Fund:

http://celdf.org/

fredag 11 februari 2011

En historisk dag

Just nu skrivs historia. Det handlar om ett lands befrielse från en diktator. Det handlar om en folkligt grundad rörelse mot auktoritärt förtryck som sprider sig som en löpeld i arabvärlden. Rapports reporter Eva Elmsäter säger att det är en historisk dag där man har kunnat tvinga bort en envåldshärskare bort från makten med folkliga medel http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22584&a=2324259 .

 Det vi ser hända nu handlar om ytterligare en spik i kistan på den tro på allmakt och kontroll som inte bara finns i arabvärlden, utan som också är inbyggd i den industriella världens tänkande (om än på andra sätt).

Vetenskapen har alltmer övergivit synen på att världen är enkel, rätlinjig och kontrollerbar. Istället består världen av oförutsägbara, dynamiska system på alla nivåer. Den klassiska kaos-teoretiska liknelsen med att en fjärils vingslag i Brasilien kan skapa en tornado i Texas, går att överföra även på sociala system. Vem är "fjärilen" de det nu pågående dramat? Kanske grönsakshandlaren Mohamed Bouazizi som brände sig själv till döds i en protesthandling och blev en symbol för folkets uppror.

De sociala systemen har länge lagrat frustrationer under årtionden av förtryck, och trots att diktaturens makt verkat stabil på utsidan, har en tranformering varit på gång under lång tid. Men det är just en relativt liten händelse som sedan kan leda till att kasta allt över ända, snabbare än vad någon kunnat tro och förutsäga.Vem hade kunnat förutsäga vad som nu händer i arabvärlden för bara några månader sedan?

I världens mytologier hittar vi ofta samma insikter om hur förändringar fungerar. Tänk på Akilles, den osårbare gudakrigaren i den grekiska mytologin. Efter många storslagna hjältedåd och kraftmätningar föll han tillslut, av ett pilskott avlossat av den ganske oheroiske prins Paris, som träffade i hälsenan, det enda ställe på Akilles kropp som inte var osårbar. Eller ett ännu mer träffande exempel: Tänk på guden Balder i den nordiska mytologin. Han som var skyddad mot alla ting, mot ormars gift, mot stål och stenar. Alla trodde han var osårbar, odödlig, evig. Han dödades av något så oväntat som en liten mistel. Och Balders död markerar inledningen på den process som lever till Ragnarök - världens undergång - som sedan åtföljs av en ny värld som stiger ur vågorna.

Det som setts som orubbligt, odödligt, urstarkt, kan falla oväntat och snabbt. De mest dramatiska och avgörande förändringarna kan orsakas av det oansenliga, anspråkslösa och oväntade. En mistel, eller en grönsakshandlare, kan sätta saker i rullning som varken gudar eller diktatorer kan hejda...