Det ego-logiska medvetandet

Industrialismens ideologi bygger på en föreställning om kontroll över naturen. Kontroll över den yttre naturen såväl som över den inre mänskliga naturen.

Men det blir alltmer uppenbart att naturen inte så lätt låter sig kontrolleras. Naturen är vild. Även våra psyken är vilda, det vill säga bortom det medvetna, rationella tänkandets kontroll.

Denna vildhet är naturligtvis en stor skräck för det industrialiserade tänkandet. Liksom den omgivande naturen porträtterats som rå, farlig, barbarisk, kaotisk, så har även det omedvetna beskrivits på samma sätt. Som förträngda begär och blinda undertryckta drifter av destruktiv karaktär. Drifter som måste hållas i schack, kuvas, kontrolleras.

Men nu växer det fram en annan syn på det omedvetna. En vild kraft, ja! Men inte i betydelsen rå, destruktiv och kaotisk. Utan som ett helt nödvändigt fenomen som gör att vi överhuvudtaget kan fungera i världen. Det mesta av våra handlingar utgår från det omedvetna. Vi är till största delen omedvetna! Och det skall vi vara glada för. Om det medvetna skulle behöva tänka på allt som det omedvetna utför skulle det ögonblickligen vara kört för oss. Vi skulle inte överleva. Det omedvetna äger en intelligens som vuxit fram genom årmiljoner av evolution och i ett intimt samspel med våra ekologiska sammanhang.

Därför har vissa kallat det för det ekologiskt omedvetna. Den omedvetna intelligensen förbinder oss med våra kroppar, med naturprocesserna, med planetens biosfäriska helhet.

Det talas idag om miljömedvetenhet. Och det är ju givetvis viktigt. Men vi behöver i lika hög grad bli mer ekologiskt omedvetna, vi behöver bli medvetna om det omedvetnas betydelse för att kunna skapa en genuint ekologisk kultur. Lösningen på den ekologiska krisen kommer  inte av att vi skaffar oss ingenjörsmässig kontroll, utan av att lämna ett dualistiskt tänkande där vi bedriver krigföring mot de vilda sidorna av vår tillvaro - inklusive våra egna vilda psyken.

Symbolspråken - konsten, poesin, ritualen - har en potential att ta oss bortom det linjärt rationella tänkandet och bygga broar till vårt omedvetna. Genom aningar, intuitioner, stämningar som når bortom de tydligt definierade orden och kategoriseringarna.

Om det omedvetna kan kallas för det ekologiskt omedvetna så kanske det rationella medvetandet kan kallas det ego-logiska medvetandet. "Ego" tydliggör att det är det medvetna som utgör basen för vad vi i snäv bemärkelse kallar "jaget". Det är det medvetna som definierar gränser mellan jag och icke-jag på ett abstrakt plan. Som sätter en tydlig gräns mellan "vi" och "dem". Jaget betyder implicit en tro på kontroll. Vetenskapsjournalisten Tor Nørretranders skriver i sin bok Märk världen:

 "När jaget uppstår måste det av nödvändighet insistera på kontroll över personen. Det är ju själva idén med ett jag".

 Industrialismens ideologi bygger alltså på ett hyllande av detta jag. Problemet är dock detta som Nørretranders skriver:

"jaget känner sig hotat av allt det okontrollerbara och försöker få bukt med det genom intensivt bruk av kemiska bekämpningsmedel, djurparker och television".

Och med intensivt bruk av snäv linjär logik, skulle jag vilja tillägga.

Medvetandet är ego-logiskt. Den linjära logiken och den instrumentella rationaliteten är ett utmärkande drag för medvetandets strävan efter kontroll.  


Jag vill inte smutskasta det ego-logiska medvetandet. Det är en grundläggande del i vår mänsklighet och har gett oss fantasiska möjligheter. Problemet uppstår när det ego-logiska medvetandet glömmer bort sitt ursprung i det enorma sammanhang som det ekologiskt omedvetna utgör. När det ego-logiskt medvetna tror att det kan klara sig på egen hand. Och när det bekrigar och försöker tämja tillvaron och sin egen själ i desperat strävan efter kontroll. Att försöka förstå och hantera naturens komplexa, cykliska processer genom linjärt tänkande kan i bästa fall ge ett bristfälligt resultat, i värsta fall en katastrof.

Våra icke-medvetna kroppar deltar i en dans med planeten som det ego-logiska medvetandet inte kan ha makt över. Däremot kan det samspela med den vilda tillvaron, precis som i all dans så kan det ego-logiska medvetandet hjälpa till att lära oss vissa danssteg, men snart efter det måste jaget hänge sig och överlämna sig till något annat; rytmen, flödet, det kroppsliga samspelet, känslan, intuitionen, extasen. Samma sak gäller framväxandet av ekologiska kulturer som förmår leva balanserat, varsamt och integrerat inom sina ekosystem. Det ego-logiska medvetandet behöver hänge sig och överlämna sig själv till den vildhet som binder universum samman.

Mp söker vägar till en grön ekonomi

Miljöpartiet håller nu på att utforma ett nytt partiprogram. Partiprogramsgruppen har bland annat skapat en blogg där man kan diskutera olika frågor. SEB-ekonomen Klas Eklund närvarade vid partiprogramgruppens första rundabordsamtal, och hans anförande finns upplagt på webben. Temat han tar upp är relationen mellan ekonomi och hållbarhet.

http://www.youtube.com/watch?v=-l5iCk6CAjE

Två saker kom spontant till mig när jag tittade på anförandet. Det första är hur rätt han har när han ifrågasätter tjänstesamhället som liktydigt med en hållbar ekonomi. Precis som han säger, så är mycket av tjänstesektorn - inte minst turistsektorn - kopplad till stor miljöpåverkan.

"Det postindustriella tjänstesamhället" och "informationssamhället" är inte ett alternativ till industrialism. Tvärtom är industrialismen ofta dess förutsättning. Så här skriver jag i Det gröna skiftet:

Liksom industrialismen dolt och osynliggjort att vi är helt beroende av jorden, så har talet om det ”post-industriella samhället” osynliggjort hur vi fortfarande är beroende av industrialismens maskiner (s 171-172)

Att därför skapa en tjänsteekonomi och tro att den automatiskt är ekologiskt hållbar leder därför helt fel.

Den andra saken jag började fundera på när jag hörde Klas Eklunds anförande var hans oreserverade ofamnande av det nuvarande ekonomiska systemet - om än i modifierad form: Grön kapitalism. Klas Eklund menar att det enda rimliga är att utgå från dagens ekonomiska system, eftersom miljöhoten är så akuta.Vi hinner helt enkelt inte skapa nya ekonomiska system utan måste utgå från det vi har och reformera dem. Det är ett vettigt argument – förutsatt att det går att göra dagens ekonomiska system hållbart. Det vet vi dock inte. Många menar att det inte går.  Kanske finns det en inneboende problematik i dagens ekonomiska system som gör det ohållbart? Just därför är det också viktigt att undersöka och utveckla andra ekonomiska modeller. Jag tror att vägen för Miljöpartiet att gå i denna fråga, är att hålla flera bollar i luften. Mp bör:

1) Arbeta med att göra dagens ekonomiska system så grönt det bara går, genom miljöekonomiska verktyg som skatteväxling, personliga utsläppsrätter, mm.

2) Att utveckla alternativa ekonomiska modeller. Dessa kan om de sedan visar sig positiva och fungerande efterhand överta eller åtminstone komplettera allt större del av det ekonomiska livet. Alternativt kan de vara viktiga om dagens ekonomiska system helt enkelt kollapsar. Det är väldigt märkligt att vi förlitar oss på att ett enda ekonomiskt system skall vara globalt rådande. En pluralistisk ekonomisyn kan istället utgå från en mångfald av ekonomiska former. Det tror jag skapar mer robusta och resilienta ekonomiska förutsättningar.

Moder Jord erkänns rättigheter i Bolivia!

Bolivia är på väg att instifta en historisk miljölag som erkänner Moder Jord rättigheter och som ställer naturen och människan på en jämlik nivå. Enligt Bolivias vicepresident Álvaro García Linera etablerar denna lag ett nytt förhållande mellan människa och natur.

Enligt lagen ses jorden inte bara som en plats som tillgodoser levande varelser med resurser, utan också som en levande organism i sig. Lagen fastställer att:

She is sacred, fertile and the source of life that feeds and cares for
all living beings in her womb. She is in permanent balance, harmony and
communication with the cosmos. She is comprised of all ecosystems and
living beings, and their self-organisation.
 

 Jorden tillerkänns totalt elva rättigheter, bland annat dessa sju:

- Rätten att leva och att existera.
- Rätten att kunna fortsätta vitala cykler och processer fria från mänsklig modifiering.
- Rätten till rent vatten och ren luft.
- Rätten att inte bli förorenad.
- Rätten att inte få cellstrukturer modifierade eller genetiskt förändrade.
- Rätten att inte skadas av storskalig infrastruktur och utvecklingsprojekt som påverkar balansen i ekosystem och de folk som lever på platsen.

Den Bolivianska regeringen planerar också att inrätta ett eget
department och utse en ombudsman för Moder Jord.

Liksom jag i mitt förra blogginlägg om demokratirörelsen i arabvärlden skrev om en historisk händelse, så måste jag nog säga detsamma om denna nya lag. Dessutom har Bolivias president, Evo Morales, bett FN att anta deklarationen om Moder Jords rättigheter. 

Men samtidigt är det naturligtvis ingen ny idé, detta att ge naturen rättigheter. 1972 skrev Christopher Stone sin berömda artikel: "Should trees have standing - Toward legal rights for natural objects." Även Kulturhistorikern Thomas Berry har under många år verkat för idén "Earth Jurisprudence" - som handlar just om jordens rättigheter.

I min bok Det gröna skiftet skriver jag om att låta jordens röster höras, och föreslår ekoadvokater och andra former av verktyg för att utveckla en grön, ekologisk demokrati. Jag använder mig inte uttalat av rättighetsbegreppet. Det är viktigt att vi inte reducerar naturen till en samling rättigheter. John Livingstone menar att rättigheter är ett politiskt instrument som vi försöker pådyvla naturen. Det är imperialistiskt och patroniserande anser han, ett sätt att försöka inordna naturen i våra mänskliga politiska kategorier, ett sätt att försöka tämja naturen. På så sätt liknar kritiken den som ekofilosofer uttryckt angående att koppla samman ekonomi och natur genom att "sätta pris på miljön" - att man då reducerar naturen till ett ekonomiskt perspektiv.

Jag håller med om kritiken till en del, och vi måste vara medvetna om farorna med att använda rättighetsbegreppet. Faran är att vi reducerar naturenoch vår relation till naturen  till enbart dessa rättigheter. Men så behöver det givetvis inte bli. Som en del försvarare av rättighetsidén framhållit så behöver vi inte reducera naturen till rättigheter, lika lite som vi reducerar andra människor till bara en samling juridiska rättigheter. Rättigheterna finns där som en juridisk grundsten, men i de flesta mänskliga relationer finns många andra dimensioner främst närvarande - omtanke, kärlek, omsorg, vänskap. Detsamma gäller vår relation till naturen. Den kan inte reduceras till en politisk eller juridisk relation. Eller en ekonomisk.

I kapitlet Den gröna etiken i min bok, diskuterar jag just grunden för vår etiska relation till världen. Vad jag föreslår är att utgångspunkten är en universell hänsyn som nyfiket och öppet och respektfullt närmar sig den andre (mänsklig eller icke-mänsklig andre). Teorier och begrepp som rättigheter och lyckomaximering kan då användas för att öppna nya perspektiv och för att fördjupa vår respekt, men jag är kritisk till att utforma en enda moralisk princip att utgå ifrån. Det är så jag ser på den utveckling vi nu ser med "Moder jords rättigheter" och "Naturens rättigheter". Det är en fantastisk utveckling som har potentialen att skapa en ny syn på naturen. Men det är inte det enda saliggörande perspektivet för vår relation till naturen. Men som en väg bland många andra tror jag att "Moder Jords rättigheter" kan berika utvecklingen av en genuint ekologisk kultur.

Vi får nu se om Bolivia verkligen tar Moder Jords rättigheter på allvar i praktiken, och inte bara i fina deklarationer och lagförslag. Samtidigt som de nya lagförslagen nu  håller på att godkännas, så tredubblar Bolivia sina investeringar i utvinning av fossila bränslen. Jag undrar vad Moder Jord anser om detta...

Läs mer om Jordens rättigheter:

Ang det nya lagförslaget:
 http://www.guardian.co.uk/environment/2011/apr/10/bolivia-enshrines-natural-worlds-rights

http://www.latinamerika.nu/dubbelmoral-kring-moder-jords-rattigheter

Om Earth Jurisprudence:

http://www.earthjurisprudence.org/

Community Environmental Legal Defence Fund:

http://celdf.org/

En historisk dag

Just nu skrivs historia. Det handlar om ett lands befrielse från en diktator. Det handlar om en folkligt grundad rörelse mot auktoritärt förtryck som sprider sig som en löpeld i arabvärlden. Rapports reporter Eva Elmsäter säger att det är en historisk dag där man har kunnat tvinga bort en envåldshärskare bort från makten med folkliga medel http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22584&a=2324259 .

 Det vi ser hända nu handlar om ytterligare en spik i kistan på den tro på allmakt och kontroll som inte bara finns i arabvärlden, utan som också är inbyggd i den industriella världens tänkande (om än på andra sätt).

Vetenskapen har alltmer övergivit synen på att världen är enkel, rätlinjig och kontrollerbar. Istället består världen av oförutsägbara, dynamiska system på alla nivåer. Den klassiska kaos-teoretiska liknelsen med att en fjärils vingslag i Brasilien kan skapa en tornado i Texas, går att överföra även på sociala system. Vem är "fjärilen" de det nu pågående dramat? Kanske grönsakshandlaren Mohamed Bouazizi som brände sig själv till döds i en protesthandling och blev en symbol för folkets uppror.

De sociala systemen har länge lagrat frustrationer under årtionden av förtryck, och trots att diktaturens makt verkat stabil på utsidan, har en tranformering varit på gång under lång tid. Men det är just en relativt liten händelse som sedan kan leda till att kasta allt över ända, snabbare än vad någon kunnat tro och förutsäga.Vem hade kunnat förutsäga vad som nu händer i arabvärlden för bara några månader sedan?

I världens mytologier hittar vi ofta samma insikter om hur förändringar fungerar. Tänk på Akilles, den osårbare gudakrigaren i den grekiska mytologin. Efter många storslagna hjältedåd och kraftmätningar föll han tillslut, av ett pilskott avlossat av den ganske oheroiske prins Paris, som träffade i hälsenan, det enda ställe på Akilles kropp som inte var osårbar. Eller ett ännu mer träffande exempel: Tänk på guden Balder i den nordiska mytologin. Han som var skyddad mot alla ting, mot ormars gift, mot stål och stenar. Alla trodde han var osårbar, odödlig, evig. Han dödades av något så oväntat som en liten mistel. Och Balders död markerar inledningen på den process som lever till Ragnarök - världens undergång - som sedan åtföljs av en ny värld som stiger ur vågorna.

Det som setts som orubbligt, odödligt, urstarkt, kan falla oväntat och snabbt. De mest dramatiska och avgörande förändringarna kan orsakas av det oansenliga, anspråkslösa och oväntade. En mistel, eller en grönsakshandlare, kan sätta saker i rullning som varken gudar eller diktatorer kan hejda...

Ekologisk modernisering - Att försöka måla industrialismen grön

"Modernisera Sverige" stod det på Miljöpartiets valaffischer. Visst låter det framåtriktat och just ....modernt. I en rödgrön allians där socialdemokraterna och vänsterpartiet alltmer upplevdes stå för gårdagens ganska trötta lösningar, så bidrog "Modernisera Sverige" till att Miljöpartiet framstod som friskt, ungdomligt och framtidsinriktat.

Miljöpartiet förknippas inte längre med några romantiska miljömuppar på landet, utan med ultramoderna höghastighetståg och andra högteknologiska lösningar på de ekologiska utmaningarna.
Jag tror att det kan locka en hel del väljare.
Men löser det verkligen problemen?

Ekologisk modernisering är en benämning på en teori som växte fram på 80-talet, och vars grundtanke är att vi inte behöver ett systemskifte för att lösa miljöproblemen. Årtiondena innan hade det vuxit fram en debatt som lyfte fram en motsättning mellan industrialism och miljö. Men nu lanserades alltså "ekologisk modernisering" som hävdade att denna motsättning inte var nödvändig. Ekologisk modernisering kopplas samman med idéer som "grön industrialism" och "hållbar tillväxt". Man erkänner att industrialismen visserligen varit orsak till problemen, men att en grön industrialism är lösningen. Genom att industrisamhället får ett miljöfokus så kan industrialismen fortsätta expandera, den ekonomiska tillväxten kan fortsätta som förut, vår högkonsumerande livsstil kan fortsätta fast vi ska konsumera mer miljövänliga varor som industrin tillhandahåller.

Ekologisk modernisering bygger på aktiva statliga ingripanden och regleringar, vilket gör att den skiljer sig från frihandelsentusiasternas idé om att avreglerade marknader där kapitalismen får sköta sig själv, är det bästa för miljön. Ekologisk modernisering som teori är därmed mer socialdemokratisk till sin natur. Göran Perssons "gröna folkhem" är ett tydligt exempel på ekologisk modernisering. Men också nuvarande miljöpartiets inriktning "Modernisera Sverige". Och faktiskt även regeringen Reinfeldt som ibland (eller i alla fall tidigare när klimatfrågan var inne) talar om att sätta spelregler för företagen. Man kan säga att alla partier idag förespråkar olika varianter av ekologisk modernisering. Skillnaderna ligger bara i hur mycket staten skall styra och hur (piska eller morot, te.x).

Miljöpartiet menar sig utgå från en grön ideologi. Vad denna ideologi skulle bestå i, är dock rätt otydligt. Även om tal om naturens egenvärde kan höra någon sällsynt gång, så är det knappast det som präglar vare sig retorik eller praktisk politik. Snarare är det ekologisk modernisering som är det utmärkande draget för miljöpartiet idag, med tanke på vilket språk som används och vilka lösningar som lyfts fram.
Problemet för Miljöpartiet är bara det att utmärkande för ekologisk moderinsering är att det inte är en grön ideologi. Det är en så kallat grön metod som kan användas av de gamla industriideologierna. Den ekologiska moderinseringens utgångspunkt är att det inte behövs något systemskifte och då knappast heller någon ny ideologi.

Ur detta perspektiv så kan vi se ekologismen som en tydlig kontrast till ekologisk modernisering. Ekologismen grundar sig på övertygelsen att vi behöver ett grönt skifte på många olika nivåer - från ontologiska och etiska till ekonomiska och politiska. Vi behöver en systemförändring där vi finner alternativ till tron på ekonomisk tillväxt, industriell expansion och linjärt framstegstänkande.

Ekologismen vill återigen lyfta fram att det finns en konflikt mellan industrialism och ekologi. Inte det att ekologismen vill stänga ned varenda fabrik, men påvisa att själva de grundtankar som är drivande för industrialismen (såväl traditionell industri som ekologiskt moderniserad industri) är oförenliga med en hållbar värld. Jag tror att tiden är redo för en sådan här mer djupgående diskussion. Överallt träffar jag människor som verkligen börjar tvivla på om vi bara kan köra på som vi har gjort. Människor som börjar ifrågasätta sin egen och andras överkonsumtion och undrar om det finns några andra alternativ för samhället.

Frågan är - Vilka vågar ta dessa människor och deras systemkritiska tvivel på allvar? Vågar Miljöpartiet? Eller har man fullt upp med att försöka måla industrialismen grön?

Sex perspektiv för ett grönt skifte

Vad innebär det gröna skiftet? Jag brukar beskriva det som ett skifte från industrialism till ekologism. Men vad betyder då egentligen ekologism?

I min bok menar jag att teknologiska förändringar visserligen är viktiga men inte tillräckliga för att nå en hållbar värld. Vi behöver ett skifte på många olika nivåer. Det är detta som ekologismen står för. Ett djupgående skifte. Ett ideologiskt skifte.

Men vad är då det unika för ekologismen, som skiljer den från andra politiska ideologier? Jag menar att det grundläggande för ekologismen är dess historiska uppgift att förstå människan ur ett ekologiskt perspektiv, och att förstå naturen ur ett etiskt perspektiv. Detta kan sammanfattas i de två punkter som också är de två första kapitlen i min bok:

1) Ekologismen utgår från en förståelse av att allt hänger samman. Människan är en ekologisk varelse, intimt beroende av natursammanhangen. De mänskliga samhällena och kulturerna är subsystem inom jordens övergripande ekologiska system, och vi behöver utforma våra samhällen utifrån denna insikt. Förståelsen för hur vi påverkar och hur vi påverkas av jordens ekosystem ligger till grund för ekologismens politisk vision om samhället. Jag argumenterar för att ekologismens kunskapssyn behöver vara en pluralistisk kunskapssyn som integrerar vetenskaplig analys med mer platsbaserade, traditionella kunskapsformer.

2) Ekologismen utgår från en bred och djup kärlek till livet. Detta innebär ett etiskt förhållningssätt där moralisk hänsyn ges inte enbart till människor, utan även till våra icke-mänskliga medvarelser. Observera att människor givetvis inkluderas i det etiska perspektivet. Som Arne Naess formulerar det: "Fördjupad omsorg om människorna, utvidgad omsorg till andra än människorna".

Dessa två ovanstående perspektiv menar jag är unika för ekologismen (som en politisk ideologi). Ideologier som socialism och liberalism utformades i en tid då människans intima beroende av naturen ignorerades och då naturen främst betraktades som en själlös resurs och ett objekt att erövra och utvinna "nyttigheter" från. Idag försöker olika politiska ideologier från höger till vänster integrera nya gröna tankar, men problemet är att de i grunden bygger på det industriella, antropocentriska tänkandet. Att på allvar föra in de gröna perspektiven skulle kräva att man dekonstruerar hela sin ideologi. Det är få som vill ta konsekvenserna av detta och resultatet blir istället att "miljötänkandet" hos höger-vänster-idelogierna i de flesta fall stannar vid tunna, urvattnade åtgärder av främst teknisk karaktär.

Ekologismens perspektiv är länkat till maktrelationer mellan människa-natur, men också till maktrelationer mellan olika mänskliga sociala grupper. Därmed så behöver ekologismen en förståelse för makt och maktrelationer. Detta är det tredje perspektivet, och det tredje kapitlet i min bok:

3) Ekologismen förstår maktrelationer vad gäller kön, klass och etnicitet som intimt förknippade med den ekologiska förstörelsen. Idén om att dominera naturen bygger på samma sorts tänkande som skapat strukturer av dominans och ojämlikhet mellan människor. Dessutom är den ekologiska frågan kopplad till kön, klass och etnicitet på det viset att de som rent konkret bär den största skulden för dagens miljöproblem är män i den rika, industrialiserade världen i väst.

Om vi då antar dessa ovan nämnda perspektiv som ekologismens utgångspunkt, vad betyder det då för hur vi bör utforma våra samhällen? Jo, ganska mycket, eftersom hela vår samhällsmodell utgår från ett antropocentriskt (människocentrerat) tänkande. Därmed är ekologismen i sin kärna djupt system- och samhällskritisk, och för fram nya visioner om samhället, om politik och ekonomi. Detta beskriver jag i kapitel fyra och fem i min bok:

4) Ekologismen för fram förslag på nya former av vitaliserad demokrati. Det är en demokrati som kompletterar representation med deltagardemokrati och direktdemokrati, och som låter jordens röster höras. Utgångspunkten är att alla de som är potentiellt påverkade av en risk skall ha en meningsfull möjlighet att delta eller annars bli representerade i skapandet av den politik och de beslut som skapar denna risk. Alla skall ha denna möjlighet, oavsett social klass, kön, geografisk härkomst, nationalitet, generation eller art.

5) Ekologismen utmanar idén om ekonomisk tillväxt. Istället för ett ekonomiskt system som är beroende av en ständigt accelererande tillväxt söker man andra sätt att utforma ekonomier som är mer varsamma och ekologiskt lyhörda. Dessa nya gröna ekonomier sätter livet i centrum, snarare än pengar och BNP. Begrepp som permakultur och bioregionalism ses som fruktbara utgångspunkter.

Slutligen menar jag att för att förstå ekologismen och det gröna skiftet behövs också ett andligt/existentiellt perspektiv. Vi behöver en kulturell förnyelse som utmanar konsumtionskulturens rätt ensidiga recept på lycka. Detta är det sjätte och sista perspektivet som också utgör det sista kapitlet i min bok:

6) Ekologismen förstår dagens situation utifrån en existentiell synvinkel. Industrisamhället och konsumtionssamhället har skapat en tillvaro som går allt hastigare, blir alltmer fragmenterad, ytlig och individualistisk. Därmed frustreras många gånger våra djupt liggande behov av samhörighet, helhet och djup. När naturen blir ett objekt att konsumera förlorar vi steg för steg möjligheten till besjälade relationer till de medvarelser vi delar planeten med. Ekologismen lyfter fram existentiella värden som länge blivit åsidosatta i det moderna samhället: långsamhet, frivillig enkelhet och den spirituella erfarenheten av det större sammanhang vi är en del av.

Läs en mer ingående beskrivning av de sex punkterna här.

Varför benämningen ekologism?

Ekologism. Varför sätta en sån etikett på det gröna skiftet? Många känner sig kanske ovana vid ordet. Finns det inget som beskriver det nya "gröna" perspektivet på ett bättre sätt?

Jag använder mig själv ibland av termer som grön ideologi och grönt tänkande. Samtidigt börjar det bli alltmer problematiskt, då det finns ett helt spektrum av idériktningar som kallar sig "gröna". Man kan lägga in mycket i ordet "grön". Det är ju till syvene och sist bara en färg, om än för många laddad med starka symbolvärden.  När man talar om "grönt" i ett politiskt sammanhang så tänker väl de flesta på miljöfrågor i någon mening, men så värst längre kommer man inte i enigheten. Det finns de som talar om "grön kapitalism" och de som talar om "grön socialism". Och många andra varianter av "grönt". Därför kan det vara svårt att enbart använda sig av benämningen "grön ideologi". Det säger för lite.

En del föredrar ordet ekosofi. Det ger i mitt tycke en klarare riktning än "grönt". Begreppet ekosofi myntades av den norske filosofen Arne Naess och han valde medvetet detta ord istället för ekologism. Han ansåg att en "-ism" betecknade ett slutet tankesystem medan en "-sofi" betecknade ett mer öppet sökande. Jag tycker själv mycket om ordet ekosofi och använder det gärna. Men det har fått karaktären av en livsfilosofisk och psykologisk inriktning, snarare än en politisk och samhällsinriktad. Därför känns ordet ekosofi alltför begränsat för att beskriva den genomgripande process som jag syftar på med det gröna skiftet. Jag skulle nog se ekosofin som just de filosofiska, psykologiska och existentiella dimensionerna av det gröna skiftet. Men som helhet så föredrar jag att beskriva det gröna skiftet som en process från industrialism till ekologism.

Men hur är det då med "ismer". Är de slutna och statiska? Ja, risken finns ju alltid. Speciellt om man som människa börjar identifiera sig med en enda "ism", och tror att denna ensam skall ge en fullödig förklaring av världen och vilken riktning samhället bör ta. Men vi kan också se att olika ismer inte alls behöver uppfattas som rigida och statiska. Tvärtom så ser vi inom många ismer (tex feminismen) en ständig dynamisk utveckling.

Många idag är tveksamma till olika ismer och ideologier och menar att vi klarar oss bättre utan dem. Men detta ser jag som ett sätt att lura sig själv. Vårt tänkande uppstår inte avskärmat från omvärlden utan växer fram i ett socialt sammanhang, som är präglat av olika ideologier. Det går inte att stå fri från ideologier. De som hävdar att de gör de är istället ofta de som okritiskt och omedvetet följer rådande föreställningar.

Jag ser ekologismen som en ideologi som kan tillföra viktiga perspektiv, men utan att göra anspråk på att vara den enda giltiga eller "rätta" ideologin. Ekologismen är ett perspektiv som förhoppningsvis kan användas, men bör inte blint följas. Att det är en "ism" betyder att det är ett sammanhållet tänkande, även om det är öppet och föränderligt. Det är en berättelse om människan, samhället och naturen som är radikalt annorlunda de berättelser som vi levt med de senaste århundradena i det industrialiserade samhället. Ekologismens berättelse är en livsavgörande berättelse, och det är oerhört angeläget att den får höras. Men det är givetvis inte den enda giltiga berättelsen.

En del tycker att ordet ekologism är för begränsande på grund av att namnet enbart betonar det ekologiska tänkandet. Det "gröna" är så mycket mer än bara miljöfrågor.

På detta vill jag svara både ja och nej. Visst finns det så mycket mer än miljöfrågor som ingår i en grön ideologi och politik, men vi kommer inte ifrån det ekologiska perspektivet som helt fundamentalt. Ekologismen kan integrera många olika frågor, och kan hämta inspiration från andra ideologier som liberalism, socialism, anarkism, konservatism, osv. Men det unikt "gröna", det som gör det till en egen ideologi är ändå det ekologiska perspektivet, menar jag. Dels en grundläggande ekologisk insikt om hur allting är sammanvävt i ömsesidiga beroenden med människan som en del av naturen, dels det etiska perspektivet att även det icke-mänskliga ges moralisk hänsyn. Det ekologiska perspektivet kan inte heller begränsas till "miljöfrågor" utan handlar om en helhetssyn på relationer. Utifrån detta perspektiv blir benämningen ekologism den mest träffande beskrivningen av det gröna tänkandet.

Det är också därför jag valt att använda just ordet ekologism. I alla fall för tillfället. Men det kanske ändras. Det centrala och viktiga är i slutändan inte vilken benämning vi använder, utan att vi förhåller oss till "vad-vi-nu-väljer-att-kalla-det" på ett kreativt, öppet och dynamiskt sätt.