Detta yrkande har framförallt tagits fram av Niklas Högberg, aktiv i stiftelsen God banketik och även medlem i Lodyn. Men jag själv står bakom det naturligtvis, och det är jag som lägger fram yrkandet på miljöpartiets kongress.
Yrkande:
En hållbar ekonomi kräver att bank- och penningsystemet underordnas
samhällssystemet som i sin tur är integrerat i de naturliga systemen. En
central princip är att pengar ska skapas av transparenta demokratiska institutioner för det gemensamma
bästa, snarare än för att maximera vinster åt privata banker och finansinstitut.
Motivering:
I de flesta länder och stater har det stora ansvaret för att skapa
samhällets pengar idag överlåtits till privata, vinstdrivande
affärsbanker. I detta system skapas nya pengar när krediter beviljas
till låntagare. Det vi vanligtvis kallar pengar är alltså i princip skulder som
medborgare, företag och samhällsinstitutioner är skyldiga bankerna. I
genomsnitt utgörs endast ca 5% av penningmängden av kontanta sedlar och mynt,
resten är skulder. Bankerna har som mål att maximera vinster åt ägarna, vilket
bl a uppnås genom räntor och avgifter på deras tjänster, inte minst utlåningen.
Genom multiplikatoreffekten kan banker dessutom låna ut belopp till flera
gånger värdet av varje inlånad krona. Allt detta gör banker till stora
vinstmaskiner, vilket har ansetts gynna marknaden och samhället i stort.
Systemet har dock visat sig ha förödande destruktiva effekter och utpekas
idag som en av de främsta drivande krafterna bakom växande ekonomiska klyftor,
sociala orättvisor, konflikter, miljöförstöring liksom nedmontering av
välfärd och demokrati. Anledningen är att det i praktiken aldrig finns
tillräckligt med pengar i samhället för att betala tillbaka skulderna till
bankerna. I själva verket ökar hela tiden gapet mellan samhällets penningmängd
och skulderna som ska betalas, vilket bygger in en stress hos
individer, näringsliv och samhälle - något som i sin tur förstärker och t
o m skapar globala kriser. Detta späs på ytterligare genom att bankerna i sin
strävan efter vinstmaximering blir allt mindre benägna att återinvestera i
samhällets reella varor och tjänster, utan istället väljer att investera i den
finansiella sektorns egen virtuella ekonomi vilket i deras ögon ger
betydligt större utdelningar på kortare tid.
Bankernas behov av ständig expansion framstår idag som en viktig
orsak till de allt tätare finansbubblor som uppstår och spricker med omfattande
negativa konsekvenser för hela samhället. Deras jakt på ständigt nya låntagare
har ofta lett till en oansvarig utlåning där samhällets skulder till slut har
blivit så stora att de inte längre kan betalas - varpå bubblan brister.
Bankerna har tillåtit sig dessa risker då de i kristider räknar med att alltid
räddas av skattebetalarna, trots att deras spekulativa verksamhet allt oftare
har beskrivits som kasinospel och vadslagning. Utöver räddningsaktionerna kan
de även räkna med att ta över säkerheter för obetalda lån, vilket i praktiken
leder till att även kriserna i slutänden blir en vinstapparat för dem - på
bekostnad av samhället i stort. De drabbade är såväl enskilda som företag och
hela stater som tvingas slumpa ut sina tillgångar för att betala
skulderna. De ges ansvaret för problem som i själva verket kan spåras till ett
dysfunktionellt system.
Genom principen
att penningskapandet ska tjäna samhället snarare än bankägarna, vänds den
negativa spiralen vilket ger snabba positiva effekter såväl ekonomiskt som
socialt och ekologiskt. Principen kan förverkligas genom en rad olika
strukturer och former, inklusive men inte begränsat till olika former av gemensamt
ägda banker som eliminerar vinstmaximering och överdrivna räntor. North
Dakota är ett exempel på hur en delstatlig bank bidrar till en blomstrande
ekonomi, i samspel med traditionella lokala banker. Statligt skapade pengar har
fördelen att man kan utkräva såväl transparens som ansvar, samtidigt som
inflation förhindras när pengarna öronmärks till reella varor och tjänster.
Komplementära valutor är ytterligare ett sätt att stärka lokala ekonomier
och demokratier, inte minst i kristider. Principen om gemensamt skapade pengar
minskar även behovet av tillväxt som idag drivs på av bankernas ständiga behov
av expansion genom ökad skuldsättning. Tillväxt har sedan länge upprätthållits
genom just ökad skuldsättning hos hushållen - en självförstärkande negativ
spiral som därmed helt kan elimineras.